Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - En socialdemokratisk upplysningsbok. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så skulle dessa ej stort mer än fördubbla sina inkomster. Finnas
nu t. ex. 1 mill. eller två till tre gånger så många nya
inkomsttagare med hälften så stora inkomster som den lägsta
här intagna gruppen, så inser man lätt hopplösheten af den
sociala frågans lösning enbart genom ändrad fördelning.
Efter att visligen ha hållit sig borta från dessa frågor vid
inkomstfördelningen, som är hvad saken i verkligheten gäller,
tar förf. upp dem vid förmögenhetsfördelningen, där de lämpa
sig bättre för agitatorisk behandling; siffrorna se nämligen som
bekant tjugu gånger så stora ut, om man räknar med
inkomstens kapitalvärde (förmögenhetsvärde) i st. f. med inkomsten själf.
Hela behandlingen af förmögenhetsfördelningen är missledande.
Den bygger på aktuarien Flodströms statistik öfver
bouppteckningarna, ehuru utan allt tvifvel en mängd små bon aldrig
upptagits och kanske ännu fler — särskildt på landet, där all
upptaxering af naturatillgångar är för låg — upptagits långt
under sitt värde. Förf:s påstående (s. 81), att felen i statistiken
skulle låta fördelningen framträda mindre ojämn än den är i
verkligheten, belyses tillräckligt häraf. Men ännu viktigare är
det tankefel, hvarpå diskussionen af den sociala frågans
lösning med ledning af förmögenhetsfördelningen hvilar. Det som
betyder något är nämligen inkomsten, och
förmögenhetsfördelningen visar ingenting angående inkomstfördelningen. Generaler,
justitieråd och biskopar äro ej proletärer, äfven om de sakna
förmögenhet; och en kritisk läsning af en taxeringskalender
visar, hur många personer i framstående ställningar och med
tillräckliga inkomster, som sakna nämnvärd förmögenhet; det
är alls icke, som herr Sandler tror (s. 85), »de öfre tiotusen»
som ha öfver 100,000 kr. förmögenhet, utan till stor del andra.
Som nyss antydts, försöker herr Sandler visa förmögenhetens
tillräcklighet för en högre ekonomisk nivå åt folket, efter att
ej ha vågat påstå det i afseeende på inkomsten. Han inser
icke, att man lika litet lefver af förmögenhet som af pengar;
man lefver af förmögenhetens afkastning, d. v. s. af inkomst;
och då inkomststatistiken visar hur otillräcklig denna är för
en högre nivå, så är saken därmed i verkligheten afgjord. Hur
fascinerad herr Sandler är af sina egna siffror, framgår af att
han anser sig kunna vederlägga hela invändningen om
nationalinkomstens otillräcklighet med att en indragning af alla
förmögenheter öfver en mill. kr. skulle ge 425,000 personer en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
