Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Alkoholen och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 DAGENS FRÅGOR
nar sin mera ansvarsfria ställning till ett ännu intensivare
utnyttjande af detta demokratiska maktmedel.
Samma fenomen är också en af hufvudorsakerna till det läge
nykterhets f råg an kommit uti i vårt land. »Den nutida
nykterhetsrörelsen är en folkrörelse. Utgången från de djupa leden och
uppburen af dem. Den är inspirerad af de känslor som endast
egna och närståendes lidanden kunna väcka. Den har praktiskt
ådagalagt, att ofantligt många människor kunna afvara alla
alkoholhaltiga drycker, den har år från år kunnat konstatera, att af
myndigheterna gifna lagar och bestämmelser till nykterhetens främjande
i stort sedt visat sig ineffektiva. Med den oemotståndliga tendens
till förenkling af problemställningen, som hvarje folkrörelse bär
inom sig, har botemedlet gifvit sig själft, och själft blifvit målet.
Med ett förbud för all legal alkoholhandtering tror man sig kunna lösa
alkoholfrågan, och i kedjan af premisser intill slutsatsen finns icke
rum för något tvifvel, än mindre någon insikt om faran, att förbudet
skall släppa krafter lösa, som den legala handeln nu binder, men
som lössläppta själfva skola binda gissel åt folkets rygg.» (Bratt,
Nykterhetspolitiska utvecklingslinjer. Bonnier 1911. 52 s. l kr.)
Nu har nykterhetsfolkets kraf ryckt det svenska samhället inpå
lifvet med en kraft, som väl knappast för några år sedan kunnat
anas. Nykterhetsrörelsen har ju länge haft direkt politiska
tendenser, och genom sin insats vid de senaste valen — nykterhetslogerna
lära ha utgjort den egentliga stommen i den liberala valmaskinen
1911 — har den fått ett tillgodohafvande hos de nu politiskt
maktägande, som delvis redan gäldats genom den stora
nykterhetskommitténs tillsättande och sammansättning. Det är sålunda icke
osannolikt, att vi snart komma att stå inför nykterhetsfrågans »lösning»,
om slutgiltigt eller icke kunna vi lämna därhän.
Men lösningen kommer väl också här att té sig åtskilligt mera
invecklad än i den folkliga agitationen. Där har saken varit så
enkel och klar; den vederhäftiga kritiken — och den har varit
sparsam nog — har måst gå frågan djupare inpå lifvet än de
demokratiska stridsmetoderna tillåta. Den radikala, enkla, oreflekterade
lösningen — förbudet — har blifvit ett ideal för väldiga folklager,
slutstenen i en fast fogad etisk uppfattning.
Denna demokratiska förenkling af problemet har på detta som
på andra områden haft sina betänkliga följder. Det är gifvet, att
för den som ser ikring sig upprörande missförhållanden och
orättvisor i samhället och har det allena saliggörande botemedlet klart
för sig, för honom blir det ytterst svårt att förstå motiven för
mot-ståndarnes handlingssätt. Har han råkat bli socialdemokrat, när
han den fasta öfvertygelsen, att socialismens kritici äro »lejda af
privatkapitalismen», är han anhängare af rusdrycksförbud, blir hvarje
tviflare en »bryggardräng». Och ju flera medbröder han har i sin
tro, desto mera bergfast blir denna hans öfvertygelse. Så uppstår
den egenrättfärdighet och ofördragsamhet mot olika tänkande, som
är det osympatiska draget hos dessa två stora folkrörelser. Allt detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
