Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Den rysk-finska likställighetslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 397
från den svenska tiden ärfd. rättsuppfattning allra mest stridande
bestämmelse, nämligen att vid öfverträdelse af lagen åtal ej skall ske
inför finsk domstol, utan inför en rysk sådan i Petersburg,
tillämpande rysk rättegångsordning och strafflag. Motivet till detta
stadgande ligger i öppen dag. Man vill undvika på finsk lag grundade
frikännande domar af finska domstolar, hvilkas ordförande och
bisittare kunna beräknas sätta sin domareds löfte om finsk lags
obrottsliga tillämpande högre än utan landtdagens grundlagsenliga
medverkan tillkomna påbud, oberoende om dessa promulgerats af senaten
som gällande lag.
Den finska rättsståndpunkten är härvid klar. Ny lag kan
endast tillkomma i laga ordning, och hvarje finsk medborgare har rätt
att bli ställd inför laga domstol inom landet. Det gör ett
egendomligt intryck att iakttaga, hurusom vid dessa grundsatsers utformning
bevisen tagas från Förenings- och säkerhetsakten, 1772 års svenska
regeringsform med dess af frihetstidens godtyckliga processer
föranledda förbud mot extrajudiciella kommissioner samt ända från
landslagens bud om att Konungen skall styra sitt rike med inländska män
och ej med utländska. Man får här en historisk lektion om hvilka
frihetsmoment t. o. m. det så ofta förhånade Gustavianska enväldet
efter 1789 innebar för det svenska lagsamhällets medlemmar samt
hurusom det är själfva detta under århundraden uppbyggda
lagsamhälle, som nu öster om Bottniska viken slås i spillror och bit för
bit ersattes af ett »rättstillstånd», erinrande om det som rådde i
vårt land t. ex. under Erik af Pommerns och Jösse Erikssons tid.
I ljuset af dessa förhållanden är det hälsosamt för svenskar att i
den nyss utkomna andra delen af Hildebrand-Grimbergs »Ur
källorna till Sveriges historia under nyare tiden» (s. 450) läsa om
kejsarinnan Katarina II:s sedliga harm öfver »den af Konungen
införda envåldsmakten», nämligen 1772 års regeringsform — den
författning som hennes ättlings finska undersåtar, äfven med alla däri
1789 införda försämringar, nu förgäfves söka värja emot den
verkliga envåldsmaktens öfvergrepp. Från denna synpunkt, om ej från
andra, förtjäna de senaste händelserna i Finland att följas med
uppmärksamhet äfven hos oss.
Som bekant har konflikten först tillspetsats i Viborg. Dess
magistrat lämnade utan afseende en mot finsk näringslag stridande
anmälan från en rysk vildthandlande, att han ämnade idka torghandel
i Viborg. Därmed hade magistratens i beslutet deltagande
medlemmar ignorerat och öfverträdt den nya likställighetslagen, och som
förberedelse till rättegång mot dem i Petersburg sändes därifrån ett
par undersökningsdomare för att låta stämma dem och underkasta
dem ett första förhör. Till förhöret hämtades särskildt magistratens
ordförande, borgmästaren Fagerström, på ett sätt som bjärt belyste
brytningen mellan finsk lag och de nya påbuden: han upphämtades
från pågående magistratssession, förhördes, förklarades häktad och
frigafs tills vidare mot i finsk rättegångsordning okänd borgen.
Konsekvent protesterade han mot alla dessa åtgärder, inskränkte sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
