Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Den rysk-finska likställighetslagen - En engelsk röst om faran i norr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 399
kunna besätta det öfverväldigande antalet tjänster i landet med
ryska »tjinovnikar».
För en utomstående förefalla de senast anförda skälen vara de
starkaste. De båda systemen äro alltför principiellt motsatta att
kunna förlikas, och på författningsbrottets grundval kan man ej bygga
ett framtida laglighetstillstånd. Finlands framtid beror ju — det ha
de senaste årens historia tydligt visat — på utgången af den
djupgående kampen mellan de i själfva Ryssland stridande
hufvudrikt-ningarna. Bida och lida blir därför ändå i alla händelser
framtidsperspektivet. Och i en sådan situation gälla väl den ungerske
patrioten Franz Déaks i en finsk tidskrift citerade ord: »Det som
öfvermakten och våldet beröfvat folket, det kunna tiden och ett blidare
öde återgifva, men återvinnandet af det, från hvilket folket själft af
fruktan för lidandet afstått, är alltid svårt och osäkert.»
Det tycks på sina håll här hemma anses ytterst
inkorrekt, för att inte säga brottsligt, att med det
eftertryck, som saken — om fakta erkännas vara riktiga — dock borde
kräfva, framhålla den nationella fara, som ligger i Rysslands
förehafvanden på andra sidan Östersjön. Desto märkligare är det att
finna samma synpunkter oförbehållsamt betonade i det på samma
sida som Ryssland i våra dagars stormaktsgruppering placerade
England. I augustihäftet af The Gontemporary Review uttalar mr
V. Whitford i en artikel Russia, Finland and Scandinavia ett
synnerligen energiskt »varningsord» till sina egna landsmän. Han
framhåller det skefva i att, som ofta bland dem sker, betrakta
Finlands russificering enbart ur rättslig och humanitär synpunkt, då i
själfva verket dess fullföljande »skulle resultera i en internationell
situation full af hot mot deras eget land». Detta ensidiga
betraktelsesätt, menar han, torde vara ganska välkommet i vissa ryska kretsar,
där man gärna döljer sina hemliga syften och för hvilka »attacken
på Finland helt enkelt är en bulvan för en attack på Sverige och
Norge». För honom står det klart, att »åtminstone ett af skälen för
Finlands russificering är Rysslands önskan att underlätta ett anfall
på de skandinaviska länderna. Inga officiella dementier kunna för
ett ögonblick motväga de öfverväldigande vittnesbörden om Rysslands
afsikter. Det vore på tiden, att Storbritannien gåfve akt på dessa.»
Mr Whitford har tagit lifligt intryck af hvad han personligen
iakttagit under besök i norden och följer tydligen uppmärksamt hvad
som där skrifves i ämnet. För en främling ligger det visserligen
nära tillhands att därvid taga för godt ett och annat, som det icke
skulle falla en infödd in att citera. Det är emellertid mindre hans
belägg för en här rådande allvarlig uppfattning af situationen, som
äro att observera, än hvad han har att säga om tendenserna i
Ryssland. Åt de strategiska järnvägsbyggnaderna i Finland skänker han
den uppmärksamhet, som de i så rikt mått förtjäna. Af särskildt
intresse är också ett citat, som han anför från ingen mindre än
general Kuropatkin i hans bekanta arbete om japanska kriget. Denne
27. Svensk Tidskrift 1912.
En engelsk röst
om faran i norr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
