- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1912 /
416

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Sociala reformer. Af Eli F. Heckscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

416 SOCIALA REFORMER

af att fattigdomen, hvad den än må vara socialt, aldrig för
individen får framstå såsom Oförvållad, så länge han haft någon
möjlighet att undgå den. Socialismen, äfven i den mån den
principiellt är berättigad, är icke på någon punkt så farlig
och så ägnad att utbreda i stället för att afskaffa
fattigdomen som just här; och det måste blifva en plikt för hvarje
socialt ansvarsmedveten människa att vid de förestående stora
fattigvårds- och socialförsäkringsreformerna sörja för att dessa
icke leda till folkets pauperiserande, till skapande af en
fattighjonsanda i hela samhället. Detta är sannolikt den punkt,
där de s. k. socialt intresserade äro mest i fara att fördärfva i
stället för att rädda folket.

Fattigdomens afskaffande, i den betydelse ordet här tagits,
innebär skapande af tillräckligt stora materiella tillgångar för
den visserligen rätt godtyckliga minimistandard som man kan
önska uppställa. Emellertid måste man säga, att hvad folket
och närmast stadsarbetarna i nutiden ha att med skäl klaga
öfver, icke uteslutande kan föras tillbaka till bristande
tillgångar. I vissa hänseenden, t. ex. beträffande
bostadsförhållandena, sammanhänger det dock så nära med de redan
berörda produktions- och skattefrågorna, att saken här må
lämnas åsido, hur ofantligt viktig den än är från både
sedlighetens, hygienens och trefnadens synpunkt. Däremot må
ett par andra moment bland de många i stället antydas.

En af den nutida industriella produktionsmetodens största
olyckor är att den har så svårt att skapa yrkeskänsla och
kärlek till arbetet samt därmed arbetsglädje. Att direkt råda
bot för detta genom någon som helst social omorganisation
måste väl anses omöjligt — Fouriers bekanta plan att låta
alla människor byta yrke hvart femte år reflektera vi
knappast längre på. Uppryckningen inom yrket skulle ganska
säkert ge arbetet ett intresse och en helgd som det f. n. —
Gud bättre — till stor del saknar; men man kan ej slå sig
till rö med det. Nutidens industriarbete kan ej fylla en
individs andliga lif så som handtverket under sin glansperiod —
då förhållandena ju också voro oändligt mycket mindre —
verkligen synes ha gjort; man måste sörja för möjligheter
till andlig utveckling vid sidan af arbetet för att få det
större mänskliga lifsinnehåll, som alltid till sist måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1912/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free