Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Sociala reformer. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALA REFORMER 417
vara alla sträfvandens yttersta mål. Från denna synpunkt
är en begränsning i arbetstiden — som antagligen kan
medföra ökad arbetsintensitet per tidsenhet —
nödvändig, så att det är något kvar af arbetarens tid och krafter då
yrkesarbetet är slut. Om en lagstadgad maximalarbetsdag för
vuxna män skall behöfvas härför, synes visserligen ganska
ovisst; att den behöfves för kvinnor, förefaller däremot
alldeles uppenbart, och det är möjligt att en sådan begränsning
i kvinnoarbetet jämte den oberoende af all lagstiftning nu
rådande tendensen till förkortning af arbetstiden skall medföra
allt hvad som behöfves.
Ett af de svåraste lidanden som industriarbetarklassen, jämte
en mycket stor del af den kommersiella och industriella
medelklassen, har att bära är den ständiga osäkerheten i alla
lefnadsvilkor. Den som ej själf känt hvad detta betyder,
kan antagligen ej fullt mäta den plåga och den skada som
vållas häraf. I hvad mån den ekonomiska utvecklingen af
sig själf kan komma att råda bot härpå är synnerligen svårt
att säga; tecken finnas i båda riktningarna. Men alldeles
oberoende häraf måste man säga, att sådana lefnadsvilkor
icke äro människovärdiga och måste ändras, om det med
mänsklig makt kan göras. Socialförsäkringen, både
olycksfalls-, sjuk-, ålderdoms-, invaliditets- och
arbetslöshetsförsäkringen, är därför en uppgift som måste lösas, hur hopplös
den än delvis kan förefalla. I sin bekanta, tankeväckande
bok »Villa och verklighet» har prof. Fahlbeck i viss mån
uppställt arbetarnas fasta anställning som den sociala frågans
lösning i stället för socialförsäkringen; men han synes
därvid i hög grad ha underskattat den ännu så länge ej blott
faktiska utan också nödvändiga rörligheten i själfva det
ekonomiska lifvet, som gör de flesta företags tillvaro alltför
kortvarig och deras omfattning alltför växlande att kunna erbjuda
någon garanti för ett tryggadt lif åt arbetare och tjänstemän.
Tryggheten för folkets stora massa kan åtminstone ännu så
länge endast skapas af den varaktigaste af alla sociala
bildningar, nämligen staten själf, och därför är socialförsäkringen
oumbärlig. Men den rymmer visserligen inom sig
obegränsade möjligheter till premiering af bristande förtänksamhet,
arbetsvilja och energi, och den kan bli ett rent straff på
sparsamheten. Vid behandlingen af ålderdomsförsäkringskom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
