Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Sociala reformer. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALA REFORMER 419
mer i framtiden möjlighet för alla studieintresserade att bilda
sin själ. Museer, teatrar, konserter komma alldeles säkert
att kunna ställas till förfogande till priser, som hvar och en
kan betala och som icke satts till noll endast därför att man
vill visa den stora mängden, att de verkligen äga något värde —
ty hvad man ej betalar för har man mycket lätt att betrakta
som värdelöst. Äfven resor kunna särskildt i statsbaneländer
lätt ordnas för mycket låga kostnader och bereda alla som
fått sina semesterförhållanden ordnade — en mycket viktig
sak — tillfälle till förströelse och nöje. Allt detta är endast
exempel ur högen. Det synes emellertid, som om det tillhörde
samhällets uppgift — icke att i allmänhet öfvertaga
produktionsmedlen men — att öfvertaga medlen för skapande af
den (om uttrycket må tillåtas) nyttiga lyxen, som kan
ställas till förfogande för hela folket med ganska ringa
kostnader. Det finns knappast något land så fattigt att det ej
skulle ha råd att förse sina invånare med tillräckligt mycket
andliga glädjeämnen.
Naturligtvis ligger den djupaste svårigheten heller icke där.
De andliga glädjeämnena komma inifrån, och det är också
inifrån som den sociala frågans ljusning — för att undvika
ordet »lösning» — måste komma. »Allés Vergängliche ist
nur ein Gleichnis», det är sedliga krafter som det ytterst
kommer an på. En hel del djupt kännande konservativa
mäns och kvinnors rent negativa ställning till socialreformen
— en mycket olycklig ställning utan allt tvifvel — beror
säkert på missmod öfver att man söker bota på utanverken då
det är kärnan som är sjuk. En stackars nationalekonom,
hvars uppgift är att syssla med något så pass Utvärtes som
människornas behofstillfredsställelse, kan emellertid sällan komma
djupt in på denna, i sista hand afgörande frågeställning. Då
problemet någon gång angripes af en vetenskapsman, såsom
i docenten Wohlins märkliga undersökningar om faran af den
svenska bondeklassens undergräfvande,kan detsvårligen omfatta
mera än i bästa fall ett fastställande af läget och dess
orsaker; medlen till förbättring måste andra söka fmna. Och en
svårare uppgift kan näppeligen tänkas.
Men det må till sist sägas med allt möjligt eftertryck, att
alla medel, som verkligen kunna visas leda till förbättring
för samhället som helhet, ha anspråk på att komma till använd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
