Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Makedonien och Bulgarien. Af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432 ALFRED JENSEN
den rättsliga ordningens namn endast kan önska, att
Österrike-Ungerns diplomatiska inflytande besegrar den ryska
»pansla-vismen.» Skulle åter, mot förmodan, Turkiet slutligen drifva
sina motståndare tillbaka, är den fredliga utveckligen på
Balkanhalfön för långliga tider omöjliggjord. De små staterna skola
med berättigad harm beskylla Europa för att det opåtaldt har
tillåtit och fortfarande tillåter den där »sjuke mannen», som
hemma i Asien är mycket friskare än man tror, att vräka sina
asiatiska horder in i vår världsdel.
Turkiets relativa stormaktsställning i Europa måste
ovillkorligt brytas — det synes mig vara det första villkoret för en
lösning af det invecklade Balkanproblemet med många obekanta.
Gent emot denna fara är det en bagatell, om den husliga
friden i det »oroliga hörnet» stores genom albanesiska ströftåg,
serbo-bulgariska språktvister i Makedonien och grekiska
banditbragder. Dessa okynniga tilltag bör stormaktspolitiken kunna
eftertryckligt stäfja, och i alla händelser behöfver det icke kväfva
de sanna fredsvännernas förhoppningar om bättre tider, lika
litet som en krigsförklaring af Montenegro mot albaneser eller
turkar kan bringa den där »världsfreden» i verklig fara.
Men ett moment i detta kaos framstår med ovanlig klarhet
och skärpa. Det är första gången som de tre slaviska
Balkan-staterna i förening med Grekland vågat gå till angrepp mot
Turkiet utan att fråga »Europa» om lof och utan att Turkiet
ögonblickligen svarat med att låta sina asiatiska härskaror
rycka in i de forna vasallstaterna. Detta behöfver icke tyda
på samvetsskrupler eller en sent omsider väckt
»reformvänlighet» (i nödens stund är Turkiet alltid villigt till reformer,
som sedan förhalas eller alldeles afstanna), ej heller på fysisk
utmattning, ty Turkiets militära resurser äro helt visst mycket
stora. Men det röjer, att Turkiet efter de senaste årens
erfarenheter börjar inse, att situationen kan blifva ohållbar för
Turkiet själft. Måhända stå vi nu inför början till slutet. Ett
klippblock, en gång satt i rörelse, kan och måste under vissa
förhållanden rulla allt häftigare med accelerationens naturlag. Och
då blir den stora frågan för stormakterna icke Makedoniens
uppdelning, utan uppdelningen af det europeiska Turkiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
