Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Social öfversikt. Af Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIAL ÖFVERSIKT 443
hvilka äfven om de omsattes i handling aldrig kunde få annat
än efemär betydelse, t. ex. arbetslönens höjande genom direkt
åverkan på folkinkomsten (sabotage) eller stridsduglighetens
ökande genom minskning af understödsmöjligheterna under
striden o. s. v. Såsom ett praktiskt program har syndikalismen
sålunda föga betydelse. Det är som en sinnesstämning, ett
psykiskt fenomen, den är värd den största uppmärksamhet.
Inom alla arbetarorganisationer återfinner man regelbundet
vissa kategorier bland medlemmarna. En utmärker sig
hufvudsakligen genom samma lynnesdrag, hvilka karaktärisera det svar
den till Amerika nyinvandrade irländaren gaf vid förfrågan om
hvilket parti han tillhörde: »1’maginst the Government!» Det är
den intransigeanta, Rinaldo-Rinaldini-revolutionära ungdomen
och de gamla förbittrade enstöringarna, hvilkas enda patos är att
vara i opposition mot samhälle, styrelser och härskande
åskådningar, hvar helst de påträffas och hvad helst de innehålla —
en äkta svensk typ. För dem har socialdemokratien förlorat
sin tjusning, sedan den blef minister- och nästan salongsfähig;
och syndikalismen har för dem samma dragningskraft som
socialismen för deras föregångare på 80- och 90-talen.
En annan ojämförligt mycket mera betydande grupp är
»femörespolitikens» män, som hufvudsakligen eller uteslutande
intressera sig för fackföreningarna ur löneförhöjningssynpunkt,
sällan infinna sig rjå sammanträdena utom vid alldeles
särskilda tillfällen, såsom under konflikter, vid strejkbeslut o. dyl.,
och ofta ej ens då. Hit få äfven räknas de skaror, som
endast genom påtryckningar, rädsla för obehag, konventionell
anständighetskänsla o. s. v. bli fackföreningsmedlemmar.
En tredje grupp slutligen har mera allmänna intressen och
hoppas af arbetarrörelsen äfven politiska förändringar, som
öfverensstämma med deras rättsuppfattning eller anses kunna vara
arbetarklassen till hjälp för eröfrandet af ekonomiska fördelar.
Inom dessa senare grupper torde förefinnas en ganska
allmänt utbredd besvikenhet. Det är här icke uteslutande
storstrejksfiaskot från 1909, som ligger bakom, utan snarare den
erfarenhet som visat, att fackföreningarna ej förmått höja
lefnads-standarden för sina medlemmar så som man väntat sig. I
själfva verket är det mycket möjligt, att också i vårt land
höjningen i arbetslönerna motsvaras af en stegring i
lefnadskost-nader, som gjort resultatet lika med plus minus noll; någon sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
