Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Rec. af Harald Hjärne, Stat och kyrka. Af Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 447
Förf. beklagar själf, att han ur bokmarknadsmöjlighetens synpunkt
nödgats afstå från att åberopa källor och litteratur med angifvande af
deras värde, eller att ingå i ännu pågående vetenskapliga
kontroverser. Det är här mer än eljest med ledsnad som man nödgas konstatera
detta för våra historieskrifvare välkända hinders verklighet. —
Framställningen uppdelas i fem kapitel; kyrkan inom det hedniska
världsväldet, kejsardömets kristning, medeltidens kyrkovälde, statskyrkor
och frikyrkor, statsmaktens sekularisering. En vida bredare
framställning ägnas åt de tre första kapitlen (tiden till 1300) än åt den
historiska utvecklingen från 1300 till Napoleon; nutiden får åter
fylligare belysning. I det första kapitlet fäster man sig bl. a. vid
häf-dandet af kristendomen såsom själf tillhörande den antika kulturen
och utgörande den egentliga kärnan i dess sista utvecklingsskede, och
vid skildringen af den första kristna rättsorganisationens uppkomst
och innebörd. Kap. II är måhända det innehållsrikaste af alla, lik
som det ju ock behandlar det ur viss synpunkt mest
genomgripande utvecklingsskedet i kyrkans hela historia. Man läse blott
framställningen af den skenbara klassicitetens öfvermakt och fall,
romarrikets utveckling genom 3:dje århundradet till en orientalisk monarki
med rester af principatets republikanism, och kyrkans betydelse för
detta välde. Särskildt intressant är framhållandet af, att kyrkan från
den antika samhällsutvecklingens synpunkt kan »betraktas som ett
alster af ännu själfverksamma folkkrafters förmåga att uppbygga en
ny statsordning, oberoende af den bestående öfverheten», och
hurusom kyrkoförfattningen i verkligheten ej trots åtskilliga tekniska lån
var något motstycke till det kejserliga förvaltningssystemet utan i
sin art något alldeles nytt som, om man bortser från dess religiösa
helgd, kan betraktas som den antika kulturens sista skapelse inom
det politiska området. Skildringen af denna kyrkoförfattnings
framväxt och egenart hör till de partier i arbetet, där författarens djupa
inträngande på det rent kyrkohistoriska området klarast framträder.
Här må ock understrykas påvisandet af, att grundsatsen om
religionsfrihet å statens vägnar öfverhufvud först med kristendomens
uppträdande kunde komma på tal; kristendomen ensam vinderkände
uttryckligen statsmaktens religiösa lagstiftningsrätt. — I sitt slag
utomordentlig är författarens karakteristik af munkväsendets framväxt. Den
må verbotim anföras för att åtminstone på en punkt gifva ett
konkret exempel på framställningssättet i detta arbete. »Kyrkans allt
närmare sammansmältning med de politiska och öfverhufvud världsliga
intressena uppkallade häftiga protester i ord och gärningar från
sådana fromme, som ännu höllo fast vid den sträfva dualistiska
motsatsen mellan andens och köttets världar, den öfverspända idealismens
eller den uttröttade sinnlighetens foster långt bortom kristendomens
predikan. De menade sig vara bättre kristne än kyrkans och statens
män, därför att de flydde sin kos ur samhället och förnekade dess
plikter, liksom så många hedniska Svärmare giort före dem. Sedan
martyrglorian kommit ur synhåll efter kejsardömets omvändelse,
återstod alltid att såsom »Kristi atleter» täfla om segerpriset i köttets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
