Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Rec. af Harald Hjärne, Stat och kyrka. Af Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
US LITTERATUR
späkning genom ödemarkens umbäranden eller andra själfplågeriets
enkom utsökta konster. Det var en rörelse af den art, som ofta
frammanas, i synnerhet under jäsningstider, af en segrande omdanings
kontrastverkningar vid jämförelse med den ursprungliga torftigheten,
sådana dessa kännas och uttydas af upprörda sinnen inom efterblifna
och mindre kultiverade folklager. För det förbittrade grubblet måste
det förblifva en främmande föreställning, att den världsflykt, som äfven
kristendomen kräfver, måhända kraftigare kunde främjas genom
själf-uppoffrande arbete med hjälp af kulturens utan öfverskattning
brukade gåfvor än’ genom Utvärtes försakelse för dess egen skull.» I
den sista satsen har den äkta lutherdomen fått ett mera adekvat uttryck
än hos många lutherska teologer.
När med medeltidens början den västerländska kristenheten
eman-ciperats från den hellenistiska kulturhegemonien, togo viljelifvet och
rätten ledningen i kyrkans utbyggande, Det var öfvervägande på
rättsintresset, för hvilket ej minst germanerna med deras sinne för
sammanhållande krigstukt voro tillgängliga, som medeltidens
kyrkovälde byggdes upp. Denna formalistiska anläggning har alltjämt
t. o. m. inom protestantismens råmärken dröjt kvar i åtskilliga
kyrkomoment. — Förf. får ett tillfälle att skarpt gå till rätta med
hypo-tesmakeriet under modernare synpunkters påverkan i studiet af
källorna, då han behandlar kyrkostatens uppkomst och förhållandet
mellan påfven och den frankiske monarken. Kyrkan, Gudsriket,
såsom hela kristenheten i motsats mot de otrogna och kättarna blef
medeltidens härskande samfundsbegrepp; och inom kristenheten funnos
två ledande makter, sacerdotium och imperium. Huru dessa skulle
ställa sig till hvarandra var ej klart; men uppenbart syntes, att
ingendera kunde uppfylla sina plikter utan att i viss mån gripa in på
den andras område. Huru den här nödvändiga spänningen skulle
regleras, rättsligt och praktiskt, därom handlar hela medeltidens
historia fram till Bonifacius VIILs djärfva försök att upprätta en äfven
formellt oinskränkt universalmonarki med dess suprema potestas,
hvarigenom ock det politiska »suveränitetsbegreppet» för första gången
historiskt inom den moderna världen klart utpräglades, och det för
själfva världsrikets, Gudsstatens, räkning.
Men denna suveränitet kunde nu ock af det franska konungadömets
legister häfdas för dettas räkning, visserligen i partikularistik
utpräg-ling, men i hela dess rättsvidd. Därmed begynte ett nytt kapitel i
förhållandet mellan kyrka och stat, liksom därmed begynte den aldrig
utjämnade spänningen mellan det världsliga och det andliga
ämbetsmannaståndet. Genom den franska monarkiens seger kom den
babyloniska fångenskapen och den stora skismens tid, då kristenheten
splittrades l skilda »obedienser». Så kunde det dock omöjligen få fortgå. Det
stora hufvudspörsmålet vid reformverket lydde: hvar finnes kyrkans,
kristenhetens summa potestas, den obetingade suveräniteten? Marsilius
af Padua m. fl. lärde, att den tillkom populus christianus; »det var
folksuveräniteten formulerad med sådan följdriktighet, som knappast
någonsin efteråt har kunnat öfverträffas». Å andra sida förde Gerson och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
