Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Rec. af Harald Hjärne, Stat och kyrka. Af Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 449
stora flertalet fram läran om suveräniteten såsom tillkommande det
vigda episkopatet, representeradt af valda ombud på ett allmänt
koncilium. På denna grundval byggde de stora reformkoncilierna. Deras
sträfvande misslyckades. Men ur spillrorna framgick något annat,
som fick större historisk betydelse. Det var statskyrkan, den
utra-kvistiska i Böhmen (erkännandet af, att äfven en okatolsk
organisation kunde vara en rättsgiltig form för ett folks kristna samfundslif),
den spanska, den franska, m. fi. Statskyrkans utbrytning ur den
allmänneliga kristenhetens omhölje är sålunda icke en skapelse af
reformationen, äfven om denna påskyndade den redan förut begynta
krisen. I samband med denna viktiga punkt betonar författaren äfven
en därmed sammanhängande: att statskyrkan, sådan denna
kyrkopolitiska förbindelse framträder i modern tid, ej får förväxlas med
förhållandet mellan stat och kyrka under tiden efter Konstantin och
sedermera i det bysantinska riket genom hela medeltiden.
I reformationen dök från början bredvid statskyrkan fram
frikyrkan, »d. v. s. en sådan ställning för kyrkan, att hon vore både
oberoende af statsmakten och själf som sådan icke utöfvade någon rättslig
makt vare sig inom staten eller inom det borgerliga samhället i öfrigt».
Emellertid fick statskyrkan närmast helt öfverhanden, tack vare
kraften af de rättsföreställningar, som man ärft från medeltiden, och som
t. ex. bestämde öfver Luther. Denne lefde i föreställningen om
kristenheten som ett helt och skilde icke mellan stat och kyrka; kyrkan
var kristenheten, inom hvilken funnos två makter, om ock ur
evangelisk synpunkt annorlunda bestämda än i den katolska doktrinen.
— Här måste förbigås skildringen af, huru de faktiska förhållandena
gestaltade sig i Tyskland på ett vis och på andra sätt i den
utom-tyska protestantismen, men hurusom den nya kj^rkoordningen dock
från början kom att grundas på bekännelsen, och huru denna
grundsats angående kyrkans enhet på grund af en bestämdt formulerad lära
i de omtvistade punkterna äfven gjorde sig gällande på katolska sidan
och segrade i Tridentinum. Genom detta och det af påfvarna
ombesörjda utgifvandet af de där beslutade kyrkliga böckerna hade
påfvedömet i själfva verket ställt sig på samma ståndpunkt som
protestantismen. Den moderna katolska kyrkan är nu äfven hon en
bekännelsekyrka. Det var också lärostriderna, som vållade den afgiorda
brytningen på alla håll, äfven inom protestantismen. Här skildrar nu
författaren utvecklingen inom den reformerta världen med dess uppfattning
af en gudomlig kyrkorätt och den däraf nödvändiggjorda
sammanstötningen mellan det kalvinska kyrkobegreppet och de monarkiskt
ordnade statskyrkorna, först i Frankrike och sedan i England; härifrån
har den reformerta riktningen väsentligen fått sin stora världshistoriska
betydelse för den allmänna kyrkopolitiken. — Under alla dessa
religionskrig utvecklade sig emellertid den nya åskådning af statsmaktens
väsen, som kan kallas den sekularistiska. Därmed äro vi framme vid
slutkapitlet i författarens framställning, om hvars innehåll vi i denna
anmälans början sökt gifva en antydan.
Hjalmar Holmquist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
