Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - »Samhället sådant det är». Genmäle till prof. Eli F. Heckscher. Af Rickard Sandler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»SAMHÄLLET SÅDANT DET ÄR» 451
anges. Då hade framställningen, hvad det anmärkta felet beträffar,
varit korrekt — och korrektare än prof. H;s egen.
Hvad jag vågar tro är hufvudsaken här är emellertid det
eventuella reella felets storlek. Gentemot sin vinstsiffra 6,7 % ställer prof.
H., utan någon som helst förklaring, att »S. ej nöjer sig med mindre
genomsnittlig vinst än 12%», hvarigenom läsaren får den
föreställningen att jag skulle ange bolagsvinsten nära dubbelt så hög som den
sannolikt är! Häremot: 1) Undertecknads siffra 12 % är en
genomsnittssiffra för tre år; mot den ställer prof. H. sin beräkning för —
enbart krisåret! (för hvilket min siffra är 10,6 och, efter korrektion
för det fullständiga materialet 10,3%). 2) Prof. H. förtiger, att min
metod medtar utskylderna, hans utesluter dem; hans siffra bör ökas
med 1,2, om en förnuftig jämförelse skall företas. Formellt riktig
vore först jämförelsen mellan talen 10,3 och 7,9%. (Skillnaden
mellan dem — 2,4 % — anger metodfelets högsta valör, om prof. H:s
egen beräkning i allt är riktig). Att i stället operera med siffrorna
6,7 contra 12 % synes något lättvindigt.
Enligt prof. H;s egen metod blir genomsnittsvinsten för 1907 10,3
%, för 1906 10,6 % (med tillägg af utskylderna resp. 11,4 och 11,6).
Skillnaden mellan dessa tal och mina är resp. 1,7 och 1,4 %. För
alla tre åren blir, från prof. H;s utgångspunkter, genomsnittsvinsten
inclusive utskylder 10 % och felet i min siffra högst 2 %.
Prof. H:s eget resultat grundar sig emellertid på tvänne
anlaganden: att likhet i förlusthänseende råder mellan svenska och tyska
bolag, samt att de svenska siffrorna innefatta från föregående år
öfverförda vinster och förluster. Det kan vara nog att påpeka, att det
sista bringar upp 1908 års förlustsiffra med — 20 millioner. Denna
korrektion dokumenteras i Ekon. Tidskrift endast med ett
»antagligen». Siffran för 1908 borde under sådana förhållanden anges till 6,7
eller 7,6 %. Tages dessutom hänsyn till de i det hela gynnsammare
afkastningsförhållandena under 1906 och 1907, bör den efter prof. H;s
metod beräknade medelvinsten 1906—08 tilläggas en fellatitud af c:a
l % eller sägas vara (med utskylder) 10 å 11 %.
Slutligen; det är icke säkert, att det formella felet medför ens
något reellt fel alls, i hvart fall kan man icke utan vidare från det
enas storlek sluta till det andras. Att subtrahera förluster från vinster
må vara en statistiskt oantastlig metod. För att ge reellt riktigt
resultat förutsätter den, att förlusten icke täckes på sådant sätt, att
den förorsakar minskad vinst ett följande år. Att då godta både
förlust och minskad vinst innebure ju en dubbelräkning.
Alltnog: det konstaterade felet i min metod innebär, att i st. f. 12
% kan ha bort stå 11 eller, i värsta fall, 10 %. Det kan då kanske
frågas: innebär denna eventuella afvikelse en så fundamental förvridning
af verkligheten, att framställningen bör betecknas hart när som
motsatsen till »Samhället sådant det är»?
Mot min framställning af kapitalistklassens naturliga benägenhet
att vilja ernå samma vinstprocent på kapital, som uppkommit genom
föregående vinster, invänder prof. H. något om kursvärdet. En aktie,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
