Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - »Samhället sådant det är». Genmäle till prof. Eli F. Heckscher. Af Rickard Sandler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 »SAMHÄLLET SÅDANT DET ÄR»
som varaktigt afkastar 12 %, får en kurs af 240 %; alltså får
kapitalisten normalt omkring 5 %. Jå, orn saken är så enkel, hvarför då
alla besvärliga undersökningar; vi veta ju ändå a priori, att det blir
5 % l Denna underbara metod afskaffar emellertid icke blott de höga
procenttalen utan äfven de låga: en aktie, som afkastar l %, får en
kurs af 20 % och ger alltså 5 % o. s. v. ned till negativa
kursvärden. För min del föredrar jag att säga, att en aktie, som
afkastar 12 X? den afkastar 12 %, äfven om vissa kapitalister äta upp
afkastningen i förskott genom att realisera aktien till högre kurs.
»Att man kan förlora något som aktieägare talar S. ej ett ord om»
(kurs. här). För att belysa denna slags kritik hänvisar jag bl. a. till
några kursiverade ord (Samh. s. 68) om »de små företagen, som gå
med förlust eller utan vinst».
Ur kritiken öfver afd. »produktionen» hinner jag här blott uppta
en sak, som uttryckligen hänföres till framställningen af Samh. sad.
det icke är: min beräkning af nettovinsten pr dagsverke inom
malmproduktionen. På denna punkt bemötes jag med att — staten är
delägare i Norrbottensgrufvorna, och, än besynnerligare, med en
förmodan, att jag skulle betrakta en bankdirektörs vinst såsom utsugen
från hans två bokhållare! Jag är uppriktigt förvånad öfver dessa
slående bevis för att jag ställer verkligheten på hufvudet.
»Först då framställningen kommer öfver på fördelningen slår den
ut i full blom.» Partiet om inkomstfördelningen behandlar kritiken
jämförelsevis mildt: »formellt riktig i hufvudsak» men ändå »reellt
ganska försåtlig». Försåtligheten består däri, att jag icke
återupprepat å s. 73 hvad som anförts å s. 56 men uttalat en kraftig varning
mot att betrakta tabellsammanställningen som något ofelbart
dokument. Öfriga anmärkningar gälla tjänstefolksgruppens frånvaro och
förekomsten af personer, som tillhöra andras hushåll. Beträffande
de sista: hvilka grupper af den storlek, att de kunna nämnvärdt
förändra totalintrycket tänker prof. H. härvid på? Och beträffande den
förra gruppen: tror prof. H. att tjänstefolksklassens
genomsnittsinkomst öfverskrider 683 kr.? (De åberopade Stockholmsjungfrurna
med sina »800 kronor» böra rimligtvis åtföljas af sina systrar från
landet). Endast i så fall kan dess insättande mildra ojämnheten,,
sådan den framträder i tabellmaterialet.
»Blomman» på framställningen är väl att söka i
förmögenhetsfördelningens behandling. Jag frestas underskrifva omdömet — för min
ärade kritikers vidkommande.
Prof. H. vet, att jag uppehåller mig vid förmögenhetsfördelningen
af agitatoriska skäl: »siffrorna se som bekant 20 gånger så stora ut
om man räknar med inkomstens kapitalvärde (förmögenhetsvärde) i
stället för med inkomsten själf.» Detta bör betyda, att
förmögenhetsfördelningen blott är en omräkning, en så att säga 20 gånger förstorad
upplaga af inkomstfördelningen. Men hur skall jag sedan förstå, att
»förmögenhetsfördelningen visar ingenting (kurs. här) angående
inkomstfördelningen». Jag vet icke riktigt, med hvilken prof. Heckscher
jag just nu har nöjet polemisera. Detta är synnerligen olägligt, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
