- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1912 /
466

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

466 DAGENS FRÅGOR

ligen någonsin uppstå svårighet med straflmaktens utöfvande: nog
för att den behöfver vara i verket äfven där, men det faller helt
enkelt ingen in att sätta ifråga det allmänna gagnet af dess
handhafvande. Inom skolor, som ej äro så väl lottade, kunna förargliga
meningsskiljaktigheter bland lärare samt missnöje från lärjungarna
nog inte undgås, men i stort sedt skola nog de allra flesta och inte
minst lärjungarna vara böjda att tacksamt erkänna, att »öfverheten
bär icke svärdet förgäfves utan är en hämnare, honom till straff, som
illa gör».

Straffmaktens rätta handhafvande inom skolan är naturligtvis en
mycket ömtålig taktfråga. Med allt fog måste därför
läroverksstadgan inskärpa detta och söka förhindra de missbruk, som tidigare alltför
ofta förekommit. Likaså skall ju den dirigerande skolmyndigheten
söka öfvervaka, att äfven i den praktiska verksamheten sådant
efter-lefves. Men — det är nu detta, att allt det här först och sist är
taktfrågor.

Till frågan, huruvida kroppslig bestraffning bör förekomma eller
icke, skall här endast sägas, att inte hvem som hälst är i stånd att
med gagn utdela kroppsaga, samt att de, som verkligen därtill äga
betingelser, nästan aldrig torde komma i behof af dess användning. Men,
hvad sorts bestraffning det är, måste den likaväl som hemmets vara
ganska diskretionär, d. v. s. regleras efter förefallande omständigheter,
efter personer som efter saker, och inom mycket vid latitud. Här
om någonsin bör straffets korrektiva uppgift väsentligen undantränga
dess affliktiva, men därför skola ock straffsatserna variera efter hvarje
falls beskaffenhet och den speciella delinkventens kända sinnesart.
Om en erfaren lärare ser, att en okynnig pojke kan kureras med ett
kok stryk på stående fot, så handlar han alldeles oriktigt genom att
hänskjuta saken till långdragen procedur inför rektor och kollegium.
Men lika säkert är, att enligt läroverks författningarna begår han en
förseelse genom att på så sätt följa sin sunda uppfostrareinstinkt.

Det vill därför äfven takt till vid de öfverordnade myndigheternas
ställning till dessa frågor. Dess värre ha de senaste tio åren i städse
växande grad medfört en handläggning af skolärenden, som vore de
allmänna läroverken vanliga ämbetsverk för att ej säga rikskollegier,
deras rektorer och lärare generaldirektörer och råd, deras lärjungar en
rättssökande allmänhet. Det började visst med ett besvärsmål öfver
underkänd studentexamen samt en känd kverulants mål mot en
läroverksrektor för utdelad kroppsaga. Sedan ha många andra följt efter,
och nu kunna väl snart motses yrkanden på en skolornas egen J. O.
eller civilkommission. Material för formella klagomål saknas
naturligtvis icke, ty så länge skolan icke sviker sin centrala uppgift, att
vara uppfostrare, kan hon inte stanna inom författningarnas
bokstafliga föreskrifter.

Det är nu detta, som en skolornas öfverstyrelse bör förstå.
Samtidigt som den klämmer hårdt till hvarje gång, som verkliga fel från
läroverkshåll uppenbaras, måste den förstå, att missbelåtna målsmän
kommer det alltid att finnas, samt att det just är de öfverordnades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:39 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1912/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free