Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - »Den personliga skolan». Af Gustaf Lindborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 GUSTAF LINDBORG
Sålunda rustad vill jag nu i största korthet gå att vidare
bemöta ett par af »Den personliga skolans» följande
kapitel. Det är ju icke meningen, att denna min uppsats skall
vara ett vetenskapligt utförande, utan endast ett personligt
ställande af olika åsikter mot hvarandra. Jag har själf
uppfostrats uti den af herr F. så uthånade »gamla skolan», och jag
betygar, att den blef för mig af den största personliga betydelse.
Jag tackar Gud, att jag icke blifvit uppfostrad i någon »fri,
personlig skola» enligt herr F:s recept. Jag tackar mina gamla
lärare på det varmaste, för att de icke bekymrade sig om min
individualitet. Om herr Frederiksen visste, huru utomordentligt
väl jag själf tog vara på min personlighet under min skoltid,
så skulle herr Frederiksen beklaga mina lärare, men ingalunda
mig, den stackars författaren till dessa rader. Tack vare mina
lärares »trampande på min personlighet» lärde jag mig latin —
d. v. s. »Jupiters gunst» blef min lott; tack vare samma
»trampande» lärde jag, hvad jag behöfde ute i lifvet för att behärska
dess stormar, inre och yttre. Sålunda kan jag med tacksam
tanke på min »gamla» skola utropa:
»Dig är jag skyldig tack tör Jupiters gunst, för del välde,
Jag bland orkanerna för och de stormbevingade molnen.»
(Ur G. G. Adlerbeths öfversättning af Virgilii Aeneid.)
Däremot är jag rädd, att jag, om jag gått i hr Frederiksens
skola, nu befunnit mig: »longe Latio» d. v. s.
»Fjärran ifrån Ausoniens kust i den stormiga vågen.»
Andra kapitlet har lydelsen: »Examensväsendet i skolan».
Att hr F. skall angripa detta är ju tämligen klart. Hans
huf-vudargument tyckes vara, att »examensväsendet dragit upp en
ödesdiger gränslinje tvärs igenom barnasjälens lefvande värld.
Den del af barnalifvet, som ligger inom examensområdet, blir
uppodlad; den del som ligger utanför behandlas som funnes
den icke till, eller i hvarje fall som om den blott vore en
bisak.» Examensskolan, heter det vidare, bygger på falsk grund,
därför att de af staten gruppvis anordnade och kontrollerade
examina äro »lika för a//a», men barnen själfva äro »icke
sinsemellan lika och skola icke vara det». Likaså är, menar herr
F., examensskolan ett tvång för läraren, som, om han är
begåfvad, äfven han har stora områden inom sin själ, som ej få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
