Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Malmgårdar på söder. Af Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 SIXTEN STRÖMBOM
fart, då kronan anlägger skeppsbyggerier bortom Stadsgårdens
tranbodar, varuhus och garfverier. Skeppsbyggandet drar
sjöfolk, tjärvräkare och timmermän åt den blifvande Katarinasidan.
Strax under Södermalmstorg hade moskoviterna sin handel med
pälsverk i »de ryske bodar». Förstaden befolkas alltså redan
vid 1600-talets början af handtverkare och andra småborgare,
sjöfolk och utlänningar, element som ännu i dag trifvas godt
däruppe på Söder.
Stormaktstidens inbrott betecknar genomgripande förändringar
och nydaningsarbete för Stockholm. Nya samhällselement komma
mera afgjordt att dominera, nya byggnadstyper komma i
förgrunden. Ännu vid 1620-talets början voro endast ett 20-tal
adliga hushåll verkligt bofasta i Stockholm. Det var
ämbets-adel, som lefde borgerligt enkelt och hade ringa inflytande på
den stora odlingen- Högadeln hade dit till dags mest setat som
bofasta jorddrottar på sina gods.
Men i och med vårt lands stormaktsställning kräfver staten
ju högadelns krafter mera helt och deras närvaro i
hufvudstaden större delen af året. Så uppföras kring midten och slutet
af 1600-talet Stockholms förnämsta adelspalats, och samtidigt
genomgår stadsbilden en energisk upphyfsning. Den unga
stormaktens hufvudstad måste ta sig representativ ut; stadsplanen
regleras under hänsynslöst och kostsamt rifningsarbete, det
största under Klas Flemings öfverståthållarskap 1634—44.
De stora adelspalatsen, som byggdes, togo minsta möjliga
hänsyn till stadsplan och borgerlig omgifning. Stormännen, vanda
som de voro från barndomen vid herrgårdarnas och
landtslot-tens utrymme och ostörda frihet, hade under krigen och resorna
utomlands i djupa drag insupit tidens kraf på att lefva sitt lif i
vida utrymmen och kolossala perspektiv, tagit del af den heroiska
anda, som gaf barocktidens lynne flykt och höghet.
De äldsta stadsdelarna gåfvo allt för trångt armbågsrum för
stora byggnadslater, nej, utåt måste man, och så bli
Blasieholmen och malmarna stadsdelarna på modet. Härute, där
jordvärdet var lågt, funnos stora obebyggda områden relativt nära
stadens centrum, där lågo trädgårdar, dit borgarfamiljerna
brukade dra sig ut under de hetaste sommardagarna; där lågo
vidsträckta ödetomter och smärre tomter, som lätt kunde
sammanslås till större.
Blasieholmen och Norrmalm med sin mera medgörliga terräng,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
