Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Utrikespolitisk översikt. Det afslutade kriget, det slutande och farhågorna för ett kommande. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESPOLITISK ÖFVERSIKT 521
omöjligheterna, därmed riktande folkrätten med ett curiosum,
som numera endast har teoretiskt intresse. Italien är nämligen
nu utifrån obestridd herre öfver sin koloni Libyen, men måste
bereda sig på ett mödosamt pacificeringsarbete i det inre af
landet, särskildt i Cyrenaika, där Enver Bey tyckes vilja spela
samma roll som Abd-el-Kader på sin tid i Algeriet mot
fransmännen. Med takt och tålamod från italienarnas sida blir väl
också utgången omsider densamma.
Har segerbytet uppvägt de dryga uppoffringarna för dess
vinnande? Åtminstone i Italien tviflar man ej därpå. Genom att
befästa sin ställning som Medelhafsmakt har Italien också
tryggat sin stormaktsställning. Effektiviteten och värdet af Italiens
militära resurser till lands och sjöss ha uppvisats för grannarna
på ett, trots torftigheten af de vunna lagrarna, dock
respektin-gifvande sätt. Inåt äro vinsterna svårare att beräkna, men till
dessa imponderabilia få väl räknas lifligare och framför allt
enhetligare nationalkänsla, ett välbehöfligt närmande mellan »de
båda Italien» i söder och nord — blod, som gjutits för en
gemensam sak, förbinder — samt kanske äfven ett mildrande af
motsatsen mellan Vatikanen och Kvirinalen, hvilket också har sin
konsolideringsbetydelse. Om Libyens direkta ekonomiska värde
som koloni är däremot ännu svårt att döma.
Bland Tripoliskrigets mera »allmänmänskliga» resultat
förtjänar påminnas om den bittert hälsosamma läxa rörande
traktaters och pappersgarantiers bräcklighet detta nästan fullständigt
ohöljda eröfringskrig gifvit samt om de lärorika exempel det
lämnat på att åtminstone ibland Sydeuropas varmblodiga folk
hvarken Nobelska fredspris eller socialistisk trosbekännelse göra
sina innehafvare immuna mot anstormande nationalistiska
stämningars påverkan.
Italiens regering fransade sig redan vid Tripoliskrigets utbrott
alla tankar på att vilja öfverföra krigslågan till Balkanhalfön,
rörande hvars politiska förhållanden kabinettet i Rom samtidigt
bekände sig till den då ännu moderna s£a£«s-gwo-grundsatsen.
Italien höll också sitt löfte, därtill för öfrigt vid ett par
tillfällen lika energiskt som vänskapligt förmanadt af Österrike-Ungern,
men icke desto mindre kan Balkankriget sägas leda sitt ursprung
från Tripoliskriget. Turkiets beträngda läge öfvertygade de le-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
