- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1912 /
524

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Utrikespolitisk översikt. Det afslutade kriget, det slutande och farhågorna för ett kommande. Af Verner Söderberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

524 UTRIKESPOLITISK ÖFVERSIKT

när Europas yngsta och minsta konungarike, Montenegro, så
litet bekymrade sig om det Europa som funnit sig själf, att
konung Nikita brådskade i väg med sin krigsförklaring
omedelbart innan de bebådade fredsförmaningarna skulle delgifvas
honom. Tydligare kunde ej demonstreras, huru föga effektiva
äfven de mest energiskt fredsvänliga knytnäfsslag i det gröna
bordet äro, när stridslystna nationer, besjälade af förtröstan om
seger, nått en viss grad af beslutsamhet och deras ledare veta,
att stormaktsenigheten är mera yttre sken än imponerande inre
verklighet.

Balkankriget är nämligen ett folkligt eröfringskrig. Det
möt-bevisar därigenom ovederläggligen pacifistiska och socialistiska
schablonpåståenden om »det arbetande folkets» i alla väder
pålitliga fredsvänlighet och om krigens egenskap af att endast
vara hänsynslösa furstars och vinningslystna kapitalisters
föraktliga påfund. Särskildt belysande är härvidlag, att
fredssträf-vandena — tidvis nästan spasmodiskt — utgingo från den
internationella kapitalismens hufvudhärd, Paris, där tusentals större
och mindre kapitalister fruktade det värsta för sina
Balkanpap-per och än mer ängslades af de kursfall, som hotade, i fall det
ej skulle lyckas att lokalisera krigsbranden, om den öfverhufvud
tilläts utbryta. På Balkanhalfön åter gällde det att realisera
drömmar och ideal, som sedan århundraden lefvat i den af
turkarna förtiyckta kristna befolkningens sinnen, att fullända
det »heliga verk», hvarom Tsaren-Befriaren talat 1877—78 och
som på den tiden äfven kunde påräkna den liberale
fredsapostelns Gladstones välsignelse, att slutföra det befrielsekrig
grekerna börjat för 90 år sedan och som i egenskap af ett slags
revolution längesedan kanoniserats äfven inom de mest
avancerade krigsfördömande europeiska intelligenskretsar. Här funnos
ju nationer eller nationalitetsspillror, som suckade efter sin »rätt
att lefva sitt eget fria lif», och om denna rätt har exempelvis
hr Lindhagen motionerat i svenska riksdagen såsom ett
oför-ytterligt modernt kraf för undertryckta folk. Det går sålunda
absolut icke att intvinga Balkanstaternas eröfringskrig och dess
orsaker i de på vissa håll gängse hypermoderna schablonerna
och tvångsföreställningarna rörande krigens väsensart och upphof.

Det kortvariga kriget skingrade genast många ingrodda
missuppfattningar. Turkiska arméns imponerande styrka visade sig
vara tvifvel underkastad. Politiserande ungturkiska officerare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1912/0530.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free