Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Utrikespolitisk översikt. Det afslutade kriget, det slutande och farhågorna för ett kommande. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESPOLITISK ÖFVERSIKT 525
hade för det parlamentariska spelets lockelser glömt sina
enklaste hvardagsåligganden, manskapet var oöfvadt,
förplägnadsvä-sendet alldeles försummadt, arméns pågående omorganisering
vållade under öfvergångstiden ett ödesdigert dröjsmål i
mobiliseringen, grekernas lilla flotta kunde spela herre i Arkipelagen
och hindra påskyndandet af trupptransporterna från Asien. Å
andra sidan dokumenterade sig ej blott Bulgarien — hvilket af
omdömesgilla iakttagare var väntadt — utan äfven Serbien och
Grekland som militärmakter af rang. Endast den
montene-grinska milishären höll ej måttet, utan blef efter lättvunna
framgångar mot en hopplöst underlägsen fiende hejdad, då den vid
Skutari för första gången mötte planmässigt och energiskt
motstånd från trupper, som disponerade modernt artilleri och starka
befästningsverk. Eljest kastades de hungrande och
demoraliserade turkiska trupperna på alla håll öfverända, tills omsider
den fientliga anstormningen hejdades vid Adrianopel och
Tsja-taldja — först när de allierades seger var i allt väsentligt
afgjord och det för turkarna endast gällde att rädda sin vapenära
och nödga segraren till moderation i fredsvillkoren. Kolerans
betydelse som dämpare på stridslystnaden bör ej heller
underskattas, och risken af en segrande bulgarisk-serbisk härs intåg
i Konstantinopel dref Rysslands och Englands regeringar till
en påtryckning på de krigförande, som väl i sin mån gjort dem
benägna för skyndsamma direkta underhandlingar om vapenhvila
och fred.
Den »ärbare statsmannen» Bethmann-Hollweg har nyligen i
tyska riksdagen öppet omtalat, att stormakterna redan i somras
ansågo kriget oundvikligt och därför inriktade sina
ansträngningar väsentligen på dess lokalisering. Förhandlingarna om
den beryktade »formeln» voro sålunda endast ett medel för att
åvägabringa nödig kontakt mellan stormaktskabinetten och sätta
i gång en diplomatisk diskussion, som i bästa fall småningom
omärkligt skulle öfvergå till ett utjämnande af deras egna
intressemotsatser vid den slutliga uppgörelsen. Dessa
intressemotsatser äro många och betydande, i all synnerhet för den
eventualiteten, att kriget skulle leda till allmän upplösning inom det
ottomanska riket. Hemliga aftal rörande intressesfärer i olika
delar af riket och om gemensamt uppträdande för dessas afgräns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
