Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Utrikespolitisk översikt. Det afslutade kriget, det slutande och farhågorna för ett kommande. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att öfvergå i misstänkta händer helt enkelt en strategisk lifsfråga,
hvarom också en enda blick på kartan borde kunna öfvertyga.
De grekiska örlogsoperationerna där i trakten ha också högst
betydligt oroat vederbörande i Rom och säkerligen bidragit att
fastare sammanknyta alliansen mellan Italien och Österrike. Med
fredliga medel lära därför icke dessa båda makter, säkra som de äro
på Tysklands stöd, kunna öfvertalas att här släppa fram vare
sig Grekland i söder eller Serbien längre norrut. På egen hand,
vare sig fredligt eller motsatsen, kunna de allierade
Balkanstaterna i denna punkt ej trotsa sin vilja igenom, och för någon
»majorisering» på en eventuell allmän konferens eller kongress
böjer sig ej trippelalliansen. Afgörandet om krig eller fred i
frågan om den albanska kusten ligger därför närmast i Rysslands
hand; och man har svårt att tro, att de ledande i Petersburg,
sedan diplomatiska påtryckningsmedel visat sig otillräckliga, skulle
för denna fråga sätta Europa i brand. Att Serbien för sin
ekonomiska utveckling behöfver en af tullskrankor och liknande
hinder ohämmad utfartsled till hafvet, en väg, där af politiska skäl
plötsligt utbrytande epidemier ej hota exportsvinen och
exportgässen, börjar däremot allt mera allmänt erkännas. För en
af påtagliga realpolitiska motiv fredsifrande diplomati borde det
då ej vara en alldeles omöjlig uppgift att från ofvan antydda fasta
utgångspunkter åstadkomma en för alla parter acceptabel lösning,
Det serbiska, af mestadels lättvunna framgångar närda
officersöfvermodet, de oansvariga inflytelser i tsarens närmaste
omgifning, hvilka esomoftast korsa den — relativt fredliga —
officiella ryska utrikesledningens planer, samt en af gammalt inrotad
oresonlighet i Wien mot serberna äro de faktorer, som härvidlag
måste öfvervinnas, om en uppgörelse i godo skall kunna ernås.
Denna uppgifvelse kan emellertid, hvad dess bestämmande
grunddrag beträffar, ej utan öfverhängande krigsfara förhalas till
efter fredsslutet. I Österrike-Ungern äro de militära
förberedelserna nämligen så omfattande och kosta för hvarje dag så
mycket — både direkt och genom enerverande inverkan på
industrien, affärslifvet och den inre politiken — att man inom
ledande kretsar allt otåligare ropar på ett afgörande, som gör slut
på osäkerhetstillståndet och ger garanti för att de oerhörda
uppoffringarna icke gjorts förgäfves. Personombytet inom den
högsta krigsledningen, hvars verkliga drifvande kraft, friherre
F. von Conrad von Hötzendorf, därvid åter blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
