Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Svenska folkets sparsamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 531
hus. Den som vill uppnå något här i världen måste emellertid,
åtminstone provisoriskt, ta världen sådan den är. Och till dessa sociala
grund fakta, som det är nödvändigt att böja sig för provisoriskt, hör
i vårt land det förhållandet, att nästan alla, som ej ha mycket stora
inkomster, så att säga automatiskt lefva upp dem — när de ej lefva
öfver dem. Eller för att uttrycka sig »vetenskapligt»: i Sverige stiger
lefnadsstandarden omedelbart till gränsen för tillgångarna eller högre;
man räknar ej med något verkligt behof eller någon skyldighet att
spara, då inkomsten stiger.
Verksamma medel att förmå svenska folket till sparsamhet måste
därför i främsta rummet inrikta sig på att i förväg undantaga de
medel som skola sparas; efteråt kan svensken då enligt sin vana lefva
upp hvad som återstår. Denna tanke är ej ny; beträffande både
sådana och många andra försök (mest utländska) kan man hänvisa
till en klar och intressant liten skrift, Om sparandets
underlättande och befrämjande, af d. v. direktörsassistenten i Sveriges
industriförbund Leo Bredberg (utg. bland förbundets småskrifter;
Nord. Bokh. 1911; 36 ss.; 50 öre). Den tillämpning tanken har fått
hos den stora göteborgska konfektionsfirman J. A. Wettergren & C:o är
emellertid så vidt bekant till stor del ny och i hvarje fall förtjänt
af särskild uppmärksamhet. Först sedan detta skrifvits har firmans
yngre chef, direktör Holger Holm, publicerat en värdefull redogörelse
härför, likaledes bland Industriförbundets småskrifter: Personalens
intressekontor vid konfektionsaktiebolaget J. A. Wettergren
& C:o (Nord. Bokh.; 22 ss.; 50 öre).
Ordnandet af personalens ekonomi ingår i detta bolag som ett led
i företagets organisation öfver hufvud och är ej alls något försök
till välgörenhet. Man konstaterade, att arbetet gick sämre, då
personalen hade penningebekymmer, och grep sig i verksamhetens eget
intresse an med uppgiften att öfvervinna detta hinder för ett godt
arbetsresultat. Hela den organisation som på detta sätt kommit till stånd
är i hög grad värd att studeras; men här måste vi inskränka oss
till sättet att ordna personalens affärer och sparande.
I full öfverenstämmelse med hvad som här sagts hade man funnit,
att större delen af personalen måste sätta sig i skuld hos bolaget för
att komma ut med sina stora utgifter — vare sig inkomsterna voro
stora eller små; och alla försök att förmå bättre eller sämre ställda
att spara för ändamålet möttes med förklaringen om inkomsternas
fullkomliga otillräcklighet härför. Då lånen brukade amorteras genom
mindre afdrag på lönen, kom man därför på den tanken att försöka
ordna ekonomien genom att reservera medlen i förväg, i stället för
att låta personalen först köpa på kredit och sätta sig i skuld. I
detta syfte bildades »Personalens Intressekontor». Hvar och en som
ville kunde anmäla, att han eller hon önskade få sina affärer
ordnade genom kontoret. Kontorets kassörska fick upplysning om, hur
stora utgifter vederbörande hade för skatt, hyra, kläder,
försäkringspremier, eventuella amorteringar på lån o. s. v. och till sist hur
mycket han eller hon ville spara under året. Det stod hvar och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
