Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - En Kellgrensbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546 DAGENS FRÅGOR
fattande litterär kultur synes han alldeles icke hafva ägt. Kellgren
beklagar sig med skäl i det bekanta dialogiserade brefvet till
Rosenstein däröfver att hans kunglige patronus »icke älskar, icke värderar
något annat än det Dramatiska», och hvarje förn37ad granskning af
den gustavianska periodens litterära förhållanden ger detta yttrande
ökad bekräftelse. Därför kunde Kellgren aldrig egentligen trifvas med
sin ställning som poeta laureatus utan lämnade den utan någon
saknad, då Leopold uppträdde på skådeplatsen. En ande som hans kunde
ej finna någon varaktig tillfredsställelse i detta kvasi-litterära hoflif,
hvilket en mera poetisk än historisk tradition vant oss att betrakta
i den mest förtrollande belysning, men hvars rätta karaktär med
obarmhärtig klarhet framträder i tidens memoarer och brefväxlingar med
alla deras skildringar af stela ceremonier, ledsamma festiviteter och
först och sist ändlösa etikettstvister. Den rika inre utveckling, hvarom
Kellgrens senare verk bära vittnesbörd, visar också bättre än något
annat att han gjorde rätt i att draga sig tillbaka utan att taga
hänsyn till de yttre fördelar, som han möjligen kunde hafva vunnit
genom att fortfarande hålla sina förbindelser med hofkretsarna uppe.
På goda grunder gör Sylwan för öfrigt gällande, att något förhållande
af mera personlig art säkerligen aldrig förekommit mellan Gustaf III
och Kellgren, hvarför den senare ej kunde beskyllas för
otacksamhet, då han drog sig tillbaka.
Åt skildringen af Kellgrens senare lefnadsår har Sylwan i
öfverensstämmelse med hvad ämnets vikt och betydelse kräfver ägnat en
synnerligen ingående uppmärksamhet. De läsare, som ej äro i tillfälle
att följa hvad som i vårt land utkommer på litteraturhistoriens
område, skola med särskildt intresse taga del af detta parti af hans arbete,
då i detsamma lämnas en öfversiktlig redogörelse för Kellgrens
ställning till de romantiska strömningar, som nyare forskningar påvisat i
det adertonde århundradets litteratur. För närmare belysning af
problemet i dess helhet må hänvisas till Anton Blancks grundläggande
undersökning Den nordiska renässansen i sjuttonhundratalets
litteratur, där för öfrigt äfven Kellgrens betydelsefullaste verk upptagits
till behandling och inställts i sitt litteraturhistoriska sammanhang.
I vetenskapligt hänseende af högt värde äger professor Sylwans
arbete dessutom den förtjänsten att vara både lättläst och
underhållande, hvadan man får hoppas att det må vinna en läsekrets
åtskilligt mycket talrikare än den skäligen lätt räknade församling, som kan
rubriceras som de speciellt litteraturintresserades. Det kan icke alls
skada att nu till julen, då ett otal af volymer, sinsemellan högeligen
skiftande till kvaliteten, kämpa om allmänhetens uppmärksamhet med
en ifver och en hetsighet erinrande om den, som utmärkte den af
Swift odödliggjorda striden mellan folianterna i S:t James’ Library,
någon gång för omväxlings skull stanna vid en bok, som ger
behållning äfven utöfver den stund då man läser den. I all synnerhet gäller
detta då det som i nu föreliggande fall är fråga om ett arbete
behandlande en man, som tillhör den svenska odlingens främsta,
betydelsefullaste och mest beundransvärda gestalter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
