- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1913 /
56

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Nyare svensk prosakonst. Af O. Wieselgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så mycket som möjligt för att åstadkomma en trovärdig dialekt,
men Norströms utgjutelser stanna trots allt långt nedanför det
kraftiga idiom, som talas af Roddar-Agust, Isakson och alla Haröns och
Östhammarstraktens öfriga matadorer. Siwertz eljest allt erkännande
värda litterära talang saknar det drag af omedelbarhet och
primitiv kraft, som skänker Albert Engströms skildringar deras
oöfverträffliga konkretion och deras enastående färgrikedom. Hans
begåfning, som hittills tagit sig sitt bästa uttryck i novellsamlingen De
gamla, är alltför blek och subtil för att räcka till, då det gäller att
måla i mera robusta färger.

Ej heller författarens ofta prisade kvickhet och humor kan i
längden göra intryck på läsaren. Den består vid närmare granskning af
tämligen enkla element, dels stereotypa vändningar såsom exempelvis
»sofva på sitt rosenöra» med mera dylikt, dels äfven ett starkt
favoriserande af kuriösa förnamn och ett rätt frikostigt bruk af ganska
onödiga grofheter. Svårligen kan man undgå att finna den en smula
ansträngd, trots alla Bellmancitaten. Den osökta och glada
kvickheten synes obenägen för att skänka någon af våra yngre författare
sin ynnest. Det är samma förhållande som i den moderna musiken:
man kan få höra hvad som helst utom ett klart, lättflytande och
naturligt scherzo. Haydns och Leopolds musa måste liksom en
annan Astræa numera ha lämnat vår jord för att definitivt återvända
till sitt olympiska hemvist.

*



Det kan knappast sägas, att en kritisk öfversikt öfver vår nyare
litteratur är ägnad att framkalla några särdeles optimistiska
betraktelser öfver dess blifvande utveckling. Snarare skulle man känna sig
föranlåten att instämma i ett yttrande, som fälldes i Kanslikollegiet
en dag år 1749, då censor librorum, den bekante Nils von Oelreich,
anmälde en mängd litteratur till granskning: »Att såsom Romaner
sällan äre nyttige men wäl ofta skadelige, så wore önskeligt om
deras utgifwande på trycket kunde, om icke altid hindras, dock efter
möjligheten inskränkas.» Största delen af hvad som på senare
tid kommit ut hos oss har få eller inga förutsättningar att lefva
längre än det första ögonblickets nyfikenhetsintresse räcker. Där
saknas oftast såväl allvar i själfva greppet på uppgiften som
stränghet och stilkänsla vid dess omsättning i konstnärlig form. Den
litterära massproduktionen synes vara på väg att beröfva en stor del af
våra yngre författare all aktning för den samvetsgranna och
omsorgsfulla formella utarbetningen, hvilken dock är det bärande och
sammanhållande elementet i all konst. Men vårdslösad form och
obetydligt innehåll i förening, hvilket numera endast alltför ofta
bjudes allmänheten, äro för visso icke i stånd att skapa någon
framtidslitteratur.

O. Wieselgren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free