Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Vi svenskar och förryskningspolitiken i Finland - Tysklands framtid: världsmakt eller europeisk kontinentalmakt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika dyra eder som på Magnus Erikssons och konung Kristoffers tider
tillförsäkrats Finlands folk äfven af samtliga dess monarker efter
skilsmässan från Sverige. Ingen skall kunna påstå, att dessa
gammalsvenska rättsgrundsatsers förintande för oss kan vara en likgiltig sak
eller att svenskheten i dess helhet till sin styrka förblir oberörd af
denna rasering utaf det svenska lagsamhällets sekelgamla utanverk
mot Österns despotism. Ökad export af svenska foderkakor och
landtbruksmaskiner är i och för sig en god sak och förtjänar
gifvetvis att på allt sätt främjas, men på svensk uppfattning om
betydelsen af hvad som försiggår i Finland kan den rimligen ej utöfva något
som helst inflytande. Ej heller böra hänsyn af detta slag få
undanskymma den sanningen, att vi svenskar ej ha råd att lossa på
sambandet med den tappra lilla skara stamfränder på andra sidan
Bottenhafvet, som kämpar en hård strid för upprätthållandet ej blott af
fäderneärfd svensk laglighet utan äfven af svensk kultur öfverhufvud,
i ena fallet mot ryskt godtycke, i det andra mot finsk-finsk nationalism,
i båda mot den revolutionära Internationalens finsk-ugriska afarter.
Fortvaron af denna samhörighetskänska behöfver därför ej taga sig
uttryck i bullrande demonstrationer eller åsidosättande af den
internationella höflighetens kraf mot det ryska folket eller dess regering.
Vissa uttalanden af ledande svenska socialdemokrater t. ex. utgå
med orätt från den egendomliga förutsättningen, att utmaning och
afväpning passa godt ihop på ett svenskt utrikespolitiskt program i
dessa vargatider. De stereotypa internationella
indignationsresolutionernas politik har i Finland till sin verkan högst väsentligt öfverskattats,
och man bör därför ej förtänka oss, om vi i detta hänseende både på
grund af svensk lynnesart och vårt lands läge mera sällan afhöras
än varmblodigare, längre bort bosatta och bättre väpnade nationers
indignationsspecialister. Vår medkänsla kan vara minst lika djup och
äkta utan dylika något nötta metoders tillgripande i en tid, då
sentimentaliteten tyckes ha förlorat sin kurs i politiken. Men denna
hälsosamma reaktion mot sentimentala banalitetsfraser om »det lidande
Finland» o. s. v. kan och får ej utplåna det till vaksamhet manande
medvetandet om det myckna, för alla svensktalande gemensamma,
som hotas, undermineras och förstöres österut. Och detta behöfver
kanske inskärpas just nu, när man här och där i vårt eget land
finner det vara klokt att blunda för dessa händelser och när i
Finland landtdagens förste socialdemokratiske talman endast hade
undersåtliga vördnadsbetygelser att andraga inför representanten för det
system, hvars innebörd och framtidsplaner kort förut så bjärt belysts
genom förfarandet mot Viborgs hofrätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
