Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Dagens frågor
- Strindbergs Inferno och dess verkliga bakgrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strindbergs Inferno och dess verkliga bakgrund.
Af alla Strindbergs verk torde de bägge
själfbiografiska arbetena från midten af 1890-talet,
Inferno och Legender, vara de måhända minst
kända och lästa; deras förvirrade form i förening med deras
groteska innehåll kan också knappast undgå att stöta en läsare, som ej
ledes af speciella psykologiska eller litterära intressen. Men den som
söker skaffa sig en sammanhängande och öfversiktlig bild af
Strindbergs hela utveckling bör icke förbigå dessa i all sin hjälplösa
förvirring dock utomordentligt belysande och karaktäristiska documents
humains. Emellertid inrymma såväl Inferno som Legender åtskilliga
partier, som erbjuda den med förhållandena inom dåtidens
konstnärs- och författarkretsar obekante läsaren afsevärda svårigheter, ty
Strindberg, som ju i allmänhet icke utmärkte sig för någon särdeles
framträdande hänsynsfullhet mot sina medmänniskor, har i sina skildringar
lagt in en hel del allusioner på egna och andras rent personliga
angelägenheter, hvilkas reella innebörd är synnerligen svår att
bestämdt fixera. Större delen af den tid som nämnda arbeten behandla
tillbragte Strindberg på resor, hvarvid hans bekantskaper synas hafva
varit af det mest brokiga slag. Ett högst intressant och värdefullt
bidrag till kännedomen om den faktiska bakgrunden till de psykiska
tragedier, hvarom Inferno bär vittnesbörd, lämnas i en för någon tid
sedan i en polsk tidning, Slowo polskie i Lemberg, publicerad artikel
af den på sin tid ganska bekante men numera relativt bortglömde
författaren Stanislaw Przybyszewski, hvilken själf tillhörde Strindbergs
intimaste umgängeskrets i Berlin. Artikeln i fråga har i fransk
tolkning ingått i en chronique af Jacques Lux i den vidt spridda franska
tidskriften Revue bleue.
Przybyszewski sammanträffade för första gången med Strindberg i
Berlin år 1892, och mötet dem emellan förmedlades af Ola Hansson,
hvilken just vid denna tid i förening med Maximilian Harden förmått
Strindberg att lämna Stockholm och slå sig ned i utlandet. Det var
under denna period, som det litterära Berlinlifvet koncentrerades inom
den berömda kretsen i den lilla vinstugan Zum schwarzen Ferkel.
Enligt hvad Przybyszewski meddelar var Strindberg redan vid denna
tidpunkt hemfallen åt den förföljelsemani som senare skulle taga sig
så häftiga uttryck i Inferno och Legender. Han kunde aldrig trifvas
länge på ett ställe utan bytte ständigt om bostad, emedan han trodde
sig vara förföljd af den svenska polisen, som enligt hans öfvertygelse
sökte efter lägligt tillfälle att bemäktiga sig dels hans person, dels
och framför allt hans papper och anteckningar, den ryktbara,
sedermera äfven i de Blå Böckerna omtalade s. k. »gröna säcken». Detta
föremål, en med grönt tyg öfverklädd gammal kappsäck, som
Strindberg värderade öfver allt annat på jorden, innehöll en otrolig mängd
af fragmentariska notiser och anteckningar i alla tänkbara ämnen,
till stor del naturvetenskapliga men äfven litterära och filosofiska.
Under den första delen af sin Berlinvistelse lefde Strindberg i
tämligen knappa förhållanden, men genom sina vänners arbete blef han
så småningom allt mer och mer bekant, och hans författarskap var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0156.html
