Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - »Tillfällighetens mystik» - Hebbels hundraårsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon intet att lefva för. Intet annat synes henne återstå än
själfmordet, och hon gör sitt val.
Måhända är äfven slutet något för svagt motiveradt. Skillnaden
mellan att själf bekänna, när man verkligen beslutat sig för det, och
att bli angifven är dock icke så stor, att den behöfver drifva till
själfmord. Ty det är själfva »angifvelsen», som väcker själfmordsbeslutet,
icke känslan af inre bankrutt, som kommer efteråt. Men icke desto
mindre är berättelsen af skakande verkan. Må vara, att
hufvudpersonens utveckling kunde gjorts sannolikare genom förändring af
vissa detaljer och omläggning af andra. Att en sådan som hon är
ovanligt litet skickad att i ett afgörande ögonblick välja rätt, att
hela den riktning hon representerar genom att borteliminera
pliktbegreppet ryckt bort det viktigaste stödet för en människas
handlingssätt, det står i alla fall kvar, och det tror man på.
Karaktäristiken af denna riktning är gifven med beundransvärd skärpa och
konst, alla smådrag ha kommit med, intet fattas och intet är
öfverdrifvet. Här har psykologen icke en enda gång gripit fel. Med
utomordentlig finhet skildras äfven den sista uppgörelsen, då Emma
vid sitt barns bädd, i dödens närhet, ändtligen förstår att »ingen
är ensam i sin värld, och att denna kan ses äfven ur annan
synpunkt än lyckokrafvets och besvikelsens». I sin helhet verkar
novellen hufvudsakligen som en stridsskrift och är väl också afsedd
att vara en sådan. Det förefaller som om författaren medvetet
offrat något af den säkert icke oomtvistliga konstnärliga principen »l’art
pour l’art» för att en gång få tala riktigt till punkt i en viktig
samhällelig angelägenhet. Och må man vara honom tacksam därför.
»Tillfällighetens mystik», med dess varma försvar för de byggande
och bärande krafterna i lifvet, trohet, plikt och ansvarskänsla, är ett
stycke väckelse- och reformarbete af det slag som man tycker borde
i alldeles särskild grad vara skaldernas insats i samhällsarbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
