Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Dagens frågor
- Svenska bokband
- Den tyska fotogenhandelns socialisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver hufvud taget någonsin i vårt land utförts på detta område.
När den redan bebådade sista delen af arbetet ligger färdig har
den alltför länge försummade svenska bokkonstens historia fått en
fast utgångspunkt, något som kommer att lända blifvande bearbetare
af detta fack till en ovärderlig fördel och därigenom äfven gagna
hela den svenska bibliografiska forskningen.
Den tyska fotogenhandelns socialisering.
Världsmonopolet i petroleum har alla
utsikter att bereda lagstiftare och politiker
bryderi på både denna och andra sidan Atlanten. Efter de
erfarenheter vi under 1912 haft i Sverige af Standard Oil Companys försök
att binda detaljhandlarna på lång tid framåt, är Tyska rikets försök
att befria sig från detta beroende värdt all möjlig uppmärksamhet,
äfven om — eller kanske snarare just därför att — det vid närmare
efterseende skall visa sig, att man i Tyskland tenderar att slå in på
en felaktig väg. Planen är förelagd tyska riksdagen i en
regeringsproposition, som för närvarande håller på att undergå
utskottsbehandling; och efter alla märken att döma kommer förstatligandet att
bli genomfördt i den ena formen eller den andra.
Det utmärkande draget för tyska riksregeringens plan är att
socialiseringen skall gälla endast grosshandeln. Importen och grosshandeln
i lysoljor skall genom lag förbehållas ett aktiebolag
(»Reichsvertriebsgesellschaft») med 60 mill. marks kapital, hvaraf 10 mill. aktier skola
hafva femdubbel rösträtt — samt alltså kunna hålla de öfriga stången
— vara ställda på viss man, deponeras i tyska riksbanken och ej
få öfverlåtas utan regeringens medgifvande. Detta kapital, hvars
representanter i verkligheten blifva de bestämmande inom det nya
monopolbolaget, är afsedt att ägas af de stora tyska bankerna,
särskildt Deutsche Bank, hvars ledande man von Gwinner utan tvifvel
är förslagets egentlige spiritus rector. Regeringens inflytande utöfvas
egentligen blott genom en »rikskommissarie» (med ett råd till sitt
biträde), som har föga mera att säga än t. ex. den svenske
bankinspektören inom sitt område. Den hufvudsakliga kontrollen är
nämligen afsedd att vara automatisk. Hvarje prisstegring på fotogen öfver
ett närmast som maximum tänkt grundpris (20 Pf. pr liter i
grosshandeln) sänker sålunda successivt den tillåtna utdelningen åt
aktieägarna från 5 % till 4 %, medan återigen hvarje pris under
grundpriset höjer den tillåtna utdelningssiffran öfver 5 %; statskassan får
fyra gånger så stor vinst som bolaget så länge priset är högst 20
Pf. men intet då priset är högre. På detta sätt tror man sig kunna
eliminera alla sträfvanden att betunga konsumenterna.
Det första man frågar sig inför detta förslag är hvad
förslagsställarna egentligen vilja uppnå. Detta är ganska svårt att säga, ty
fraser om att »göra riket oberoende af utländska monopol» ge föga
klarhet. Det har särskildt fallit i ögonen, att det föreslagna
grundpriset — som motsvarar ungefär 23 Pf. per liter i detaljhandeln —
är långt högre än det hittills rådande, hvilket närmast skulle tyda
på att en sänkning af priset knappast är hvad man i främsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0235.html
