Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Homeros i svensk öfversättning. Af Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omsorg utforma och gifva lif åt skildringarna af de ändlösa
stridernas detaljer. Nestors allbekanta mångordighet, Odyssevs’ list och
Pelidens yfverborna trots möta oss i tolkningen individuellt särskilda
liksom det maktspråk »skarornas drott Agamemnon» ex officio förde;
gudarnas ränker och lister — såsom en svensk Homerforskare i
anslutning till Julius Lange med rätta, fastän tydligen missförstådd af
den tyska kritiken, framhållit, diktarens viktigaste medel att länka
sagans gång — ha i öfversättningen bibehållit det grandiosa drag, som
målare och skulptörer sökte uttrycka genom att afbilda gudarne
hufvudet högre än de dödlige. — Man förvånar sig ofta nog öfver att
vårt språk är så rikt på växlande uttryck, så villigt låter sig bindas
i daktylisk form. Att så är (och huru mycket den svenska
hexameterdiktningen vunnit genom denna öfversättning) ser man kanske bäst,
om man läser partier, där tolkarens inspiration följt den gamle
diktaren på hans lyriska utflykter, liknelserna, eller vid hans sällsamt
soliga landskapsskildring: ingen kan väl förneka, att den förnummit en
fläkt af den Homeriska anden, som skrifvit strofer som dessa:
»Sålunda troernas här, slagfärdig och full af förtröstan
natten igenom där låg med otaliga brinnande eldar.
Som när på himmelen stjärnorna högt kring den lysande månen
synas i strålande glans, då luften är alldeles stilla;
tydligt då skönjes hvar höjd och hvar däld och hvar udde på stranden,
ofvan i himmelen öppnar sig blå den oändliga etern,
icke en stjärna är skymd, och i hjärtat gläder sig herden;
lika otaliga nu mellan skeppen och strömmande Xanthos
glimmade eldarne fram ifrån troernas här framför staden.
Tusende eldar på slätten det brann, och kring hvarje af dessa
sutto där femtio män i skenet af flammande elden.
Hästarne stodo och tuggade spelt och det ljusare hvetet,
medan de bidade hvar vid sin vagn sköntronande Eos».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
