Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Svenska synpunkter på svensk utrikespolitik - Politik och sakkunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af de tyngre maktmassornas sammanträngning på hvar sitt håll invid och öfver
våra hufvud. Ju lugnare och klarare vi söka sätta oss in i detta världsläge
såsom en storartad politisk omskapelse, hvari de särskilda människorna, äfven
de mäktigaste, klokaste eller talrikaste, endast inom vissa gränser och under
vissa förutsättningar kunna göra sina fria viljor gällande — dess mindre löpa
vi fara att låta öfverväldiga oss af hatets eller andra förvirrande lidelsers
inverkan. Då må vi ock hoppas att utan själfuppgifvelse kunna rätta oss efter
tidens verkliga kraf, som vi måste erkänna, så framt vi vilja någonting vinna.
— — —
Skola vi längre låta gäcka oss af den yrkesmässiga fredsvänlighetens
förespeglingar, som fylla tidningarnas spalter, partiledarnas feriemöten eller
diplomaternas skenprotokoller, af kolartron på den eviga och heliga neutraliteten,
som aldrig kan öfverlefva det nuvarande statssystemens sammanstörtning? På
profetiorna om den socialistiska domedagen, som skall utrota kriget på samma
gång som kapitalismen, lönar det sig än mindre att spilla många ord.
För Sverige ligger vägen åtminstone såtillvida klar, om och när det afgörande
valet måste tagas, att vi aldrig kunna, omedelbart eller genom mellanhänder,
förbinda oss med Ryssland till Tysklands fördärf, såframt vi ej skola svika vår
egen lifssak. Huru valet för öfrigt skall förberedas och formas, därom äga
Konung och folk att i rätter tid förvärfva vederhäftigt omdöme. Men till dess
ha vi ingen högre uppgift, till tryggande af vår själfbestämmelserätt, än att
rusta oss med alla de hjälpmedel som stå oss till buds.«
Den tankegång, som funnit uttryck i de sist anförda raderna
öfverensstämmer med hvad som tidigare upprepade gånger framhållits i
denna tidskrift med hänsyn till den spänning mellan slaviska och
germanska folk, som så kraftigt gjort sig gällande under den
pågående Orientkrisen och som, om gamla märken ej svika, kommer att
förbli en orosfaktor i europeisk politik för långliga tider framåt.
Egentligen innebär ju den angifna tankegången ingenting annat än en
tillämpning af den satsen att om eller kanske rättare när vi ställas
inför ett dylikt val, detta icke må ske i den riktning att vi för att
till äfventyrs vinna en ögonblicklig fördel eller komma undan en
ögonblicklig svårighet uppoffra vår framtid. En dylik politik på
lång sikt må synas själfklar; färska händelser visa, att en maning därtill
hos oss icke är öfverflödig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
