Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Svenska ögonvittnens minnen från Balkankriget. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man dock läsa fram, att det brast ganska mycket i grekernas
organisatoriska förmåga på sjukvårdens område och att svenska
vederbörande gjorde sig skyldiga till ett missgrepp, när de i december helt
plötsligt beordrade hem ambulansen just då den lyckats komma i
ostörd normal verksamhet och ännu hade synnerligen rikligt tillfälle
att göra nytta och använda de under dess föregående irrfärder
samlade erfarenheterna.
Ett motstycke till fröken Beskows skildring från Grekland utgör
d:r G. Grönbergers uppsats »Med svenska Röda kors-ambulansen till
Serbien». Framställningen är rättfram, korthuggen och sakrik och
den ger ett lifligt intryck både af det oefterrättlighetstillstånd som
rådde på det improviserade sjukhuset i Paulilulska skolan i Belgrad
före svenskarnas ankomst och af den mönstergilla ordning dessa
genom sitt raska ingripande där inom kort lyckades åstadkomma.
Synnerligen drastisk är t. ex. skildringen af en just vid svenskarnas
ankomst till operationssalen där pågående ömtålig operation hvarvid
en serbisk tandläkare spelade hufvudrollen med biträde af ett stort
antal högljudt diskuterande lika hopplöst okunniga medhjälpare. Den
svenske doktorn ingrep på stående fot, och — skrifver han — »det
verkade bomb, ty alla blefvo tysta, fogligt hörsammande de rätt så
bestämdt gifna råden med afseende på patientens behandling och
skingrades slagna, förstulet blickande på den tysta, resliga lilla skara
af beslutsamma svenska systrar, som trotsigt stodo där med af harm
lågande blickar öfver att se så mycket fusk och så mycken
okunnighet i människokärlekens tjänst». Vältalig är äfven bilden af
likvagnen med underskriften »gick alltid tom från svenska sjukhuset.»
»Från Bosporen och Tjataldja» kallar skriftställaren Nils
Lago-Lengquist sina raskt nedskrifna korrespondentanteckningar, hvilka
särskildt ge målande stämningsbilder från Konstantinopel under de
orosfyllda dagar, då i den turkiska hufvudstaden kanondundret kunde
höras från striderna ute vid Tsjataldja. Anteckningarna äro
åtminstone delvis omtryckta ur Stockholms Dagblad, hvars korrespondent
författaren var och de bibehålla äfven vid sitt återgifvande i
bokform karaktären af raskt nedkastade stämningsintryck med sådanas
både brister och förtjänster.
Sist i volymen komma öfverste Th. Rudenschölds »Reseminnen från
Grekland och Macedonien november—december 1912». Deras
författare var ej med om några krigshändelser, men hans väg gick öfver
åtminstone ett slagfält, vid Janitza, och af förhållandena i Athen,
Saloniki, Larissa m. fl. ställen under krigets återverkan meddelar han
många intressanta och militärt värdefulla iakttagelser. Summan af
dessa sammanfattas i slutorden: »Jag är öfvertygad, att en tur, sådan
som den jag nyss slutat, skulle af våra ifrigaste
afväpningsförkunnare skapa varma försvarsvänner. Kanske kunde då Sveriges folk
snart blifva hvad Hellas’ med alla dess brister dock både vill vara
och är: ett folk i vapen.»
V. S—g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
