Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- Litteratur
- Ett inhiberadt festspel. Af O. Wieselgren
- Gerhart Hauptmann: Festspiel in deutschen Reimen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
ETT INHIBERADT FESTSPEL
Gerhart Hauptmann, Festspiel in deutschen Reimen. Berlin, S. Fischer 1913
Sommarens egentliga litterära evenement i Tyskland har
ovedersgäligen varit Gerhart Hauptmanns olyckliga festspel för den i Breslau till
minne af frihetskriget för hundra år sedan anordnade utställningen.
Festspelet skulle enligt de mellan utställningsbestyrelsen och
författaren aftalade villkoren uppföras under regie af Max Reinhardt, och
under alla omständigheter garanterades det att stycket skulle gå
öfver scenen minst femton gånger. Men efter elfva uppföranden
blandade sig andra utom bestyrelsens egen krets stående element in i
saken, — de närmare detaljerna äro ej alldeles kända, men i
allmänhet synes man hafva antagit att Breslau-utställningens höge beskyddare,
den tyske kronprinsen, spelade rollen af drifvande faktor[1] — och
resultatet af det hela blef att festspelet utan vidare nedlades; den enorma
apparat som kräfts för spelets framförande och iscensättning — antalet
medverkande har uppgifvits till bortåt två tusen personer — fick
snarare än någon anat sättas ur funktion, och själfva teatern, den
särskildt för utställningen uppförda väldiga Jahrhunderthalle i Breslau,
fick stå tom. Den enda som i någon mån drog vinst af affären var
Gerhart Hauptmann själf, i det att nämligen förbudet, hvilket i
förbigående sagdt motiverades med att författaren skulle hafva
behandlat frihetskrigets hjältar på ett alltför respektvidrigt sätt, inbragte
honom en hel del sympatiyttringar äfven från håll där man ställt
sig tämligen skeptisk i fråga om själfva festspelets litterära värde.
Det torde få anses afgjordt att Hauptmann under vanliga
omständigheter och utan den förträffliga gratisreklam som skänktes honom
genom högsta vederbörandes ingripande mycket snart skulle hafva
fått se sitt festspel höljas af det hart när ogenomträngliga dunkel
som under årens lopp allt mer och mer sänkt sig öfver en hel del
af hans tidigare produktion, ty det har för visso ingalunda diktats
i något särdeles inspireradt ögonblick. I allt väsentligt företer det
[1] Alldeles visst är detta dock icke; åtminstone förnekas det med mycken
indignation af Maximilian Harden (Zukunft, nr 49, s. 326), hvilken brukar
vara ganska väl underrättad i dylika ting, eftersom han i likhet med Anne
Signe-Kielling i Barselstuen »gaaer og sladrer paa fornemme Steder iblant.»
Harden vill i stället skjuta skulden på Breslaus borgmästare Matting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0429.html
