Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Social öfversikt. »The Labour Unrest.» Af Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
agitationsteknik varit ämnad »att afhjälpa bottenlöst elände i myriader
hem och läka millioner brustna hjärtan». Att freden på
arbetsmarknaden bäst bevaras genom sociala reformer, hvilken sats
proklamerats äfven af vårt förvaltningsorgan för dylika frågor,
torde sålunda knappast bestyrkas af engelska erfarenheter,
hvilket i och för sig ju också är synnerligen rimligt.
Den engelska sociallagstiftningen innebär emellertid en hel del
experiment, hvilkas utveckling är af allra största intresse och
vikt att följa, oafsedt deras betydelse för »the Labour Unrest».
Delvis äro de ännu för färska för att verkningarna skulle
kunna fullt skönjas, men i vissa fall kan man redan nu
iakttaga oväntadt goda resultat. Särskildt har, såvidt jag kunnat
utröna genom samtal och brefväxling med vederbörande
arbetsgifvare, arbetare och tjänstemän, 1909 års Trade Boards’ Act
rörande minimilöner för utsvettadt arbete medfört få olägenheter
och verkligt betydande fördelar. I andra fall åter synes den
nya lagstiftningen genom de verkningar den måste få på
folkkaraktären vara öfvervägande skadlig.
Den engelska parlamentarismen och dess underlag, den
hänsynslösa partipolitiken, äro föga ägnade att befordra
målmedvetenhet i sociallagstiftningen och i handhafvande! af statsmakten
under de väldiga konflikterna på arbetsmarknaden. Hela det
politiska lifvet inriktas på att undertrycka opartiska omdömen
och själfständigt tänkande. Staten styres af en enväldig
kamarilla, som emellertid i sin ordning är beroende af allehanda
tillfälliga maktfaktorer: af inflytelserika grupper och personer inom
det egna partiet eller af en eller annan kombination med andra
partier, för hvilkas kraf de enväldige måste böja sig, när det
blir fråga om dessas speciella intresseområden. Med detta
system, denna »madness of many, for the gain of a few», för att
använda Pope’s karaktäristik af partiregementet, blir det oftast
en ren slump, om socialpolitiken skall bli till nytta för det
allmänna och bidraga till att göra medborgarna mera vuxna sina
uppgifter i samhället.
3. 11. 1913.
Gösta Bagge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
