Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Dagens frågor
- Filosofi och politik
- Lars Johan Hierta och nutiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var således konungens uppmaning att med all makt kämpa mot
fienden ett illdåd eller en vansinnigs handling. Dessa patologiska ord
teckna kanske bättre än något annat den dödssot, som då härjade i
svensk uppfattning liksom i finländsk. Oändligt mycket renare luft
omger oss nu. I 1913 års Sverige har man svårt att föreställa sig
sinnesförfattningen hos de höga och högsta ämbetsmän, som 1808 midt
under kriget ville i ett officiellt betänkande yrka att »resurser felades
till underhåll af en så stor armé som den som nu vore under gevär,
och hemställdes därför, i anseende till den nu påträngande stora
nöden, att denna armé måtte blifva förminskad». Men den liberala
politiken af år 1911 visar å andra sidan, att kontinuiteten i svensk
politik äfven i detta hänseende ej är alldeles bruten.
Lars Johan Hierta och nutiden.
Lars Johan Hiertas minne har i högre grad än
andra märkesmäns från det gångna seklet varit
föremål för pietetsfull omvårdnad. Hans arftagare i olika hänseenden
hafva låtit sig angeläget vara att ställa så många som möjligt af
samtidens sociala, humanitära och kulturella sträfvanden i relation
till hans namn, och på detta sätt har allmänheten kommit att
betrakta honom såsom en verklig föregångsman, som för långliga tider
angifvit betydelsefulla hufvudriktningar i vårt lands utveckling.
Hiertas eget verk, Aftonbladet, har ju sällan försummat att i lämpliga
fall betona ett samband med sin upphofsman, och den bekanta
stiftelsen »Lars Hiertas minne», som hans änka inrättade, har
naturligtvis också bidragit till att hålla traditionen om honom såsom den
store kulturfrämjaren vid kraftigt lif. Dessa båda institutioner,
»Aftonbladet» och »Lars Hiertas minne», äro alltså beståndande moment
öfver hans publicistiska och öfriga verksamhet.
En uttydning och kommentar till desamma har man fått i Harald
Wieselgrens år 1880 utkomna biografi öfver Hierta. Harald Wieselgren
hade mottagit sina för hela lifvet bestämmande ungdomsintryck
under 50- och 60-talen, då Hierta framstod såsom den segrande hjälten,
som kämpat mot Karl Johan och Brahe och deras handgångne män
i ämbetsverken, pressen och riksdagen. För Wieselgren var
innehållet i 1800-talets då förflutna svenska politiska historia
hufvudsakligen ett förverkligande i praktiken af de idéer, som 1809 års
regeringsform i teorien innehållit. Och Hierta var en af dem, som främst
kämpat för detta förverkligande, »En konstitutionell styrelse,
offentlighet i alla ärenden, lagbundenhet i alla former, tryckfrihet utan
intrång af de makthafvande, hvilkas gärningar det offentliga ordet
skall kontrollera, ansvarighet för de styrande i alla led, såväl inför
folkets representanter vid riksdagen som inför den allmänna
rättskänslan, allt detta», säger Wieselgren, »ägde Sverige enligt de lagar,
hvilka stiftades 1809 ...» Man hade då också fått förhoppning om
en representation, som var oberoende af stånd och klasser och om
en samvetsfrihet, som »uteslöt begreppet om en förföljande statskyrka».
»Om vi», fortsätter han, »efter sextio års utveckling kommit därhän,
att de flesta af dessa ägodelar äfven faktiskt tillhöra svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0583.html
