Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Minnen. Af Ludvig Douglas
- Från skoltiden i Stuttgart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MINNEN
AF RIKSMARSKALKEN GREFVE LUDVIG DOUGLAS
FRÅN SKOLTIDEN I STUTTGART
Under våren och sommaren 1866 gick icke läsningen bra för
oss skolpojkar i Stuttgarts gymnasium. Redan i april och
maj hade striderna mellan Österrike och Preussen angående
Schleswig-Holstein upptagit allas sinnen. De flesta höllo på
Österrike; de glada och trefliga österrikarne med sina hvita
uniformer voro ifrån gammalt populära i södra Tyskland, där de
lågo i garnison i Frankfurt a. M. samt i förbundsfästningarna
Ulm och Rastadt. Några få höllo med Preussen; visserligen
voro de anförda af den hatade och föraktade junkern Bismarck
— men de hade dock slagit danskarne vid Düppel och Alsen
— och så hade Preussen föreslagit ett parlament och en flotta
för hela Tyskland! Och när dessa två ord nämndes, då tändes
sinnena till flammande hänförelse.
På krig med Preussen tänkte ännu ingen. Men så en dag i
midten af juni månad utfärdades mobiliseringsorder för
Würtemberg, och från det ögonblicket tillbringades alla fritimmar
på gatan! Oförgätliga voro dessa intryck. Den då lefvande
generationen hade icke sett något krig på nära håll, dunkelt
mindes de äldre revolutionsåret 1848. På någon
sammanstötning med de tyska trupperna på andra sidan floden Main ville
man dock knappast tro. Det skulle ju vara det renaste
vanvettet att folk som kanske framdeles såväl behöfde hvarandras
hjälp skulle börja att slåss med hvarandra — det vore ju ett
rent inbördeskrig. Nej, man skulle stå på gif akt å ömse håll
och vänta tills afgörandet fallit i Sachsen eller Böhmen mellan
de verkliga motståndarne. Därför var ej heller afskedet från
trupperna prägladt af krigets hela allvar. »Inte gråta» —
ropades det till kvinnorna — »vi komma snart igen!»
Men hur annorlunda blef det ej, då budet nådde staden, att
de preussiska trupperna utan tvekan vid Langensalza angripit
den mot söder aftågande hannoveranska armén, hvilken dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0007.html
