- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1914 /
4

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Minnen. Af Ludvig Douglas - Från 1872

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjungit och diktat om — ett enigt tyskt rike, att allt detta nu
ändtligen hade blifvit verklighet. Men hvad den utanför stående
mest måste häpna öfver, det var den totala omkastning, som
ägt rum i afseende å folkgunst och popularitet. Hvilka voro
nu nationens hjältar, ja afgudar? Samme män för hvilka man
tre år förut icke funnit ord nog starka, då det gällde att smäda
och nedsätta dem. Och skälet? Framgången, segern! Att de
haft karaktärsfasthet nog att oberoende af opinionen förbereda
de händelser hvilka de förutsågo skulle inträffa, att de haft
styrka nog att icke låta den stora massan — folket — få
utöfva sin själfbestämmelserätt i sådana frågor, hvilka menige
man icke kan öfverskåda, allt detta hörde man inte talas om,
ville man inte höra talas om, och ingen ville heller bli påmint
om de åsikter som hade förfäktats angående just dessa ämnen
för endast några få år sedan. Det var som om lite hvar
skämdes inför det förflutna. Men så mycket mera gladde man sig
åt det som nu var, gladdes åt att ändtligen hafva fått män, ja
store män i spetsen för det nya riket. Och nu förlät man också
dessa sina nya hjältar att de förut med kraftfull hand hade
undanskjutit de folkets rådgifvare, hvilka med sin egen
doktrinära liberal-radikala åskådning trott sig ensamberättigade att
föra folket framåt. Representanterna för denna politiska doktrin
hade allt sedan kriget 1866 bibehållit samma oförsonliga
hållning som förut. Redan då kung Wilhelm efter nämnda krig
af sin andra kammare begärde »indemnitet» för 4 års regering
utan budget under författningskonflikten, så erhöll visserligen
hans regering detta förtroendevotum med 230 röster, men 75
deputerade med Waldeck och Virchow i spetsen röstade emot,
beklagande tillika nationen, att icke det stora steget till ett enhetligt
tyskt rike hade tagits under deras — »under frihetens» — ledning.

Denna liberala riktning med sina engelsk-parlamentariska
tendenser och sin udd riktad mot den i lag stadfästade starka
konungamakten hade dock nu spelat ut sin roll. Nu hörde
man äfven från framstående liberalt håll uttalas den tanke att
den hittills härskande doktrinära liberalismen visserligen hade
haft på sitt program alla de stora idéer, som skulle föra
nationen framåt, men att det varit en stark regerings- och
konungamakt förbehållet att förverkliga dem. Det var denna allt mera
kring sig gripande insikt om möjligheten af ett fruktbärande
samarbete mellan konungamakt och folkrepresentation, som inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free