Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Minnen. Af Ludvig Douglas - Från 1901
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillstå, att det är med en känsla af afsmak för det politiska
lifvet, som jag för min del finner mig tvungen att gifva min
röst åt denna produkt af ett ihärdigt köpslående, till hvilket
vi från första början och ända in i de minsta detaljer blifvit
tvungna.
Nu kan det ju hända, att man frågar: finnes det då icke
äfven inom andra parlament skiljaktiga meningar, hvilka
slutligen sammanjämkas till ett gemensamt beslut? Och för öfrigt,
hvem tvingade herrarne att köpslå? Var det icke bättre att
stå fast vid sin första uppfattning?
Hvad nu den första frågan angår, så vet jag mycket väl, att
förfarandet att gifva, på det att äfven andra må gifva och gifva
efter — eller hvad Bismarck en gång med en latinsk term
kallade do-ut-des-politiken — att denna politik äfven tillämpas
inom andra representationer. Jag tror dock, att då det är
fråga om militära offer för det nationella försvaret — jag
talar nu icke om krigförande i utomeuropeiska besittningar,
utan då det gäller värnandet af landets egen trygghet och
säkerhet — man inom andra parlament skall förgäfves leta efter en
lika djupgående och ihärdigt förfäktad meningsskiljaktighet som
den, hvilken tyvärr har förefunnits inom vår representation.
Hvad den andra frågan angår, den som blifvit berörd af den
föregående talaren (det var herr Hugo Tamm): hvarför hafven
I gifvit efter? — så har han med denna fråga lagt handen på
det öppna såret. Vi hafva varit tvungna att gifva efter, därför
att vi under dessa månader med allt hvad de medfört af
diskussioner, enskilda samtal, offentliga opinionsyttringar,
underhandlingar, voteringar och uttalanden i kamrarna, kommit till den
bestämda öfvertygelsen att det öfvervägande flertalet af svenska
folket i detta ögonblick icke mognat till den offervillighet, som
behöfves för att taga detta steg, denna på en gång skeende
öfvergång till en på allmän värnplikt byggd arméorganisation.
Till en sådan organisation fordras icke blott pekuniära, utan
framför allt personliga offer; det fordras de offer, hvilka åligga
personen ensam.
Förhoppningen att svenska folket i år skulle visa sig vara
det enda folk i Europa, hvilket utan att förut hafva lidit
nederlag ville bekväma sig till sådana personliga offer, denna
förhoppning har i år gått om intet. Det som återstår är
förhoppningen, att de många fredsår, som vi hafva fått, måtte än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
