Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Fattigvård och välgörenhet. Af Rosa Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidare; det är som med käringen och hennes häst: »rår du inte
med det, så rår du inte med det»; någon gräns för hur långt
»välgörenheten» kan utsträckas, finnes inte.
Nu några ord om betydelsen för de gifvande. Hvarför, kan
man fråga sig, ge alla dessa människor massor af pängar,
samtidigt med att man knappt kan öppna en tidning utan att möta
klagomål öfver hur dyrt det är att lefva i Stockholm och
enquêter om hur levnadskostnaderna skola nedbringas? Ja, den
frågan är lätt att göra, men svaret är allt utom lätt. Jag tror
att en väsentlig orsak är, att den slant folk offrar på de fattiga
kännes som ett slags plåsterlapp på deras sjuka samvete; och
med godt samvete kan ingen, såsom här ganska allmänt sker,
vräka ut egna och andras pängar till öfverflödiga och syndiga
utgifter. Om man nu »delar med sig åt de fattiga», d. v. s. lär
också dem att i sin ordning bli slösaktiga, lata och
njutningslystna, så kan man »med godt samvete» skaffa sig all den lyx
och all den sensation man trår efter; ja, själfva skildringen af
»nöden» ökar sensationen.
Naturligtvis ger en och annan också af rent oreflekteradt
deltagande för nöden; men sker det utan tanke på det ansvar för
gifvaren, som gåfvan medför, kan han lätt komma att höra till
den grupp, som »stets das Gute will und stets das Böse schafft». Jag
vill nu icke tala om de otaliga gånger folk blir narrade, ett öde
som någon gång träffar t. o. m. de mest misstrogna, och om
hvilket hvar och en i fattigvårdsarbetet deltagande, som vill se,
kunde ha mycket att förmäla och många drastiska exempel att
förtälja; många af tidningarnas »fall» kunna säkert hänföras till
denna kategori. Några af dessa fall äro så groteska, att de osökt
påminna mig om en skolkria från min barndom, däri det
berättades om en familj som var så fattig, att den i brist på ved
måste elda med tändstickor.
Härtill kommer, att en väsentlig del af »hjälpen» efter all
sannolikhet kommer icke att afhjälpa verkliga legitima behof
utan kanske lika ofta att, såsom lättfångna inkomster
gemenligen för sed hafva, tjäna att tillfredsställa onödiga önskningar
och konstlade behof. Så illa som fattigt folk i allmänhet
disponerar sina utgifter, till en del beroende på inkomsternas
ojämnhet, är att frukta, det oväntade och opåräknade inkomster än
mer skola förrycka förhållandet mellan absolut nödvändiga och
mer eller mindre öfverflödiga utgifter. Så är det ingen ovanlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
