Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om de naturliga förutsättningarna för en småbrukskolonisation i Norrland. Af A. G. Högbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 A. G. HÖGBOM
det mesta falla inom denna norrländska jordbruksregion, uppgår
den odlade arealen till vanligen 5 å 10 % af hela arealen; och
ännu icke odlade marker af lika god beskaffenhet finnas i
flertalet socknar till stor utsträckning.
Innanför denna region vidtar den breda skogsbruksregionen (se
lig. l), som i väster når in emot fjällen. Liggande öfver marina
gränsen har denna region, liksom de lika belägna delarna af
mellersta Sverige (t. ex. de högre delarna af Dalarne, Värmland
och det småländska höglandet) mer eller mindre stenbunden
moränmark och myrar med sten- och sandbotten såsom
härskande jordslag. Ehuru dessa jordslag kunna vara bättre och
sämre såsom odlingsmark, stå de i det stora hela mycket efter
de företrädesvis odlade jordslagen i föregående region. De äro
också i Norrland, liksom i det öfriga Sverige så afgjordt mindre
tagna i anspråk för odling, att marina gränsen, som bildar den
teoretiska gränslinjen mellan regionerna, i regel framträder
såsom en markerad kulturgräns. I Norrland ha de socknar, som
falla inom denna region, i genomsnitt blott några tiondels
procent af hela arealen odlad, så att man kan såsom ett
ungefärligt medium säga, att den odlade jorden har knappt tiondelen
så stor utsträckning inom skogsbruksregionen mot hvad den
har i jordbruksregionen. Denna stora olikhet är visserligen icke
att tillskrifva jordmånen ensamt; äfven klimatolikhet samt det
geografiska läget och bebyggelsens ålder spela därvid in. Att
dock olikheten i jordmånen är en väsentlig faktor framgår af
en jämförelse med sydligare delar af vårt land, där bebyggelsens
olika ålder och det geografiska läget icke på samma sätt som
i Norrland influera, men där det oaktadt den marina gränsen
framträder fullt tydligt såsom en kulturgräns. Upplysande är
också en jämförelse med Finland, där jordbruket är tämligen
jämnt fördeladt mellan kustlandet och det inre, så att man
kunde — bortsedt från de nordliga obygderna — betrakta största
delen af Finland såsom likvärdigt med Norrlands
jordbruksregion. Det ligger också, i motsats till Norrland, till största
delen under marina gränsen.
Det jämtländska silurområdet (se kartan fig. l) upptages
visserligen öfvervägande af moränmark och myrar, men de äro
genomgående af bättre beskaffenhet än inom den förut skildrade
skogsbruksregionen. Om denna senare skulle i jordbrukshänseende kunna
förliknas vid det småländska höglandet, skulle detta silurom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
