Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om de naturliga förutsättningarna för en småbrukskolonisation i Norrland. Af A. G. Högbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRUTSÄTTN. FÖR SMÅBHUKSKOLONISATION I NORRLAND 43.
råde kunna representera det bördiga Skåne. Moränjorden
innehåller nämligen till öfvervägande del kalkstens- och
skiffermaterial, och den är oftast mindre stenbunden än moränjorden
eljest plägar vara. Jordens kalkhalt inverkar också fördelaktigt
på myrarnas odlingsvärde och den ger anledning till torf bildning
i stor utsträckning på sluttande och därför lättdränerade marker.
Socknarna i Storsjötraktens omgifningar ha merendels omkring
5 å 10 % af arealen uppodlad; i de nordligare delarna af detta
silurområde är den odlade arealen blott en eller ett par procent.
Tillgången på obegagnad odlingsmark är öfverallt riklig.
Fjällregionen ligger till största delen öfver odlingsgränsen. De
större dalgångarna (på kartan fig. l betecknade på samma sätt
som skogsregionen) äro delvis icke sämre ur odlingssynpunkt
än trakterna i öster. I södra Lappmarken och norra Jämtland,
där siluriska bergarter förekomma i dalbottnarna, är bördigheten
påfallande. De odlingsbara arealerna äro emellertid relativt
begränsade, så att regionen i sin helhet icke kan spela någon
nämnvärd roll ur kolonisationssynpunkt. Den nuvarande
odlingen upptar, äfven i de socknar där den är som störst,
endast några hundradetals procent af totalarealen.
Klimatet i Norrland är genom långvariga systematiska
observationer tillräckligt väl kändt för en jämförelse såväl mellan olika
delar af Norrland som med andra delar af vårt land. Det är
hufvudsakligen två faktorer, som ge Norrland ur
jordbrukssyn-punkt ett ogynnsamt läge, nämligen nattfrosterna och den
jämförelsevis korta tid som kan ägnas åt egentligt jordbruksarbete.
Båda dessa faktorer göra sig i stort sedt mest gällande i norra
och inre delarna af landet. Medan jordbrukaren i södra och
mellersta Sverige förfogar öfver 6 å 8 af årets månader, har han
i öfre Norrland föga mer än halfva denna tid till sin
disposition. Plöjning, sådd, slåtter och skörd måste därför i norra
Sverige forceras vida mera än i sydligare delar af landet. Hvad
frostfaran angår, så är den i södra Sverige störst på våren och
blir därför mindre ödeläggande, i Norrland däremot störst på
hösten, närmast före tiden för skördens mognad, då en
förstöring af årsväxten ej vidare låter reparera sig genom nysådd.
Man beräknar, att under 36 år (1865—1900) svåra och större
delar af norra Sverige omfattande nattfroster inträffat 14 gånger,
sådana af mindre omfattning och ödeläggelse 8 gånger, och att
14 år varit praktiskt taget frostfria. Upplysande för huru olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
