Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Litteratur
- Ur bokmarknaden. Af O. Wieselgren
- Marika Stjernstedt: Alma Wittfogels rykte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt sätt kan han nog vara ganska träffande skildrad, men det hjälper
knappast upp saken. Nordström har haft ett alldeles för ömt hjärta
för honom och sett hans öden alltför mycket från hans egen
ståndpunkt, utan att betänka att världen har andra saker att tänka på än
herr Gobsmans ordensfunderingar. Därför skiljes man från honom med
ungefär samma ord som kommo Levertin på läpparna, då han tog
afsked af kryddkramhandlaren Hasselqvist: Ni är en hedersman, herr
Gobsman, och jag sätter er och er förträffliga fru mycket högt. Men
hvarför skola våra vägar korsas, och hafva vi något otaldt med
hvarandra? Lifvet är kort och tiden dyrbar. Det finnes tusental af stora,
märkvärdiga människor, hvilkas verk och lif jag misströstar om att
någonsin få lära känna, hela civilisationer, af hvilka jag knappast vet
mer än namn och titlar. Hur skall jag då hafva tid med er, herr
Gobsman, som hvarken roar mig eller har något att lära mig? Frid
och farväl, herr Gobsman, och förlåt mitt hjärtas uppriktighet!
*
Marika Stjernstedts nya bok, Alma Wittfogels rykte, betecknar
icke något nytt steg i författarinnans utveckling. I konstnärligt
hänseende står den på ungefär samma nivå som hennes tvenne senaste
arbeten; man återfinner hennes klara, om också kanske en smula
torra prosastil, hennes ej obetydliga karaktäriseringsförmåga och
hennes lugna, man skulle nästan vilja säga taktfulla skildringskonst.
Motivet i hennes sista arbete är emellertid af mera allmän betydelse än
hvad som var fallet exempelvis i Daniela Herz. I Alma Wittfogels
rykte har författarinnan velat visa hur hårdt en kvinna kan drabbas
af följderna af äfven det obetydligaste felsteg, under det att en man
kan gå fri i den allmänna meningen, fastän han har vida svårare
försyndelser på sitt samvete. Denna grundtendens exemplifieras å ena
sidan i Markus Gilles, å andra sidan åter i Alma Wittfogels egen
historia. Den förre ruinerar genom en flyktigt ingången förbindelse
en kvinnas lif, låter henne gå under utan att det ringaste bekymra
sig om hennes öde och lämnar det barn som varit frukten af deras
samlif fullkomligt vind för våg, och bibehåller trots detta sin
ställning i samhället och sitt sociala anseende orubbadt. Den senare
däremot får redan som ung lida under följderna af en obetydlig, för
öfrigt mera af hennes manliga moitié än af henne själf förorsakad
förbrytelse mot den goda tonen och kommer senare, denna gång dock
ej utan skäl, att på grund af en hänsynslös mans förföljelselust få
erfara hur värnlös en ensam kvinna står gent emot förtal och skvaller.
Emellertid lyckas hon efter att under talrika bittra erfarenheter hafva
gått igenom sin pröfningstid till slut återfinna sin ungdoms älskade,
äfven han luttrad genom lifvets strider, och i gemensamt arbete finna
de bägge sin framtida lifsuppgift.
Denna skildring, hvilken i stort sedt är både klart tänkt och
sorgfälligt planlagd, lider emellertid af den svagheten att utförandet i ganska
väsentliga delar afviker från de förutsättningar som planen ger vid
handen. Författarinnan har varit så angelägen om att få fram sin
hufvudtes, att hon ej riktigt gifvit akt på den vida klyfta som i bokens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0061.html
