77 (Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1914)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Torgny lagman - Balkankrisen 1876—1878 och 1908—1913

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man skulle vara trygg. Ragvald skulle vändt sig till Torgny, lagman i
Tiundaland, vunnit hans hjärta med att tala om den förlust, som
handel och köpenskap lede genom kriget, om bristen på sill o. s. v.

Så kom det ryktbara tinget. Det norska sändebudet framförde sitt
ärende. Fred skulle göras och Olof Haraldsson få den svenske
kungens dotter. Kung Olof tystade ögonblickligen ner honom. Men
då sedan Ragvald Jarl uppträdde och berättade hvad han gjort,
möttes han af Olofs häftiga förebråelser för förräderi. Först då
Torgny begärde ordet, skulle bladet vändt sig. Han skulle förstått
att fånga de andlöst lyssnande bönderna, då han förebrådde
konungen hans högmod och hotade med att Uplandsbönderna skulle slå
ihjäl honom om han icke följde den nya politiken. Vapenbrak och
gny, den tidens massinstämmanden, följde. Och inför detta hot måste
Olof Skötkonung falla till föga.

Det skulle föra för långt att nu framställa, huru denna episod i
vår historia behandlats i vår historiska litteratur. Man torde kunna
säga att Lagerbring, som skref långt före 1814 års union, ser på
dessa tilldragelser med en vida skarpare kritik mot Snorre än t. ex.
själfve Geijer, som skref efter att norrmännen blifvit våra bröder.

Men den niohundraåriga tragediens detaljer, sådana Snorre i sitt
lands intresse framställde dem, lefva icke så färskt i folkets minnen.
Bilden af den hvitskäggige mannen som på tinget talar till konungen
erinrar nog så få om förräderi. Kanske manar den endast till vördnad
för erfarenheten och modet att stå för sin mening inför hvem det
vara må. I så fall verkar den ju endast till verklig välsignelse i vår tid.

Balkankrisen 1876—1878 och 1908—1913.

Den egenartade och betydelsefulla ställning
dubbelmonarkien vid Donau intager inom de
europeiska staternas samkväm har flerfaldiga gånger gjorts till
föremål för betraktelser i denna tidskrift. Med skärpa har därvid
framhållits, att denna stats eller, om man så vill, detta statssystems
framtida utveckling kan antagas få ett afgörande och måhända ödesdigert
inflytande på de båda stora europeiska maktgruppernas förhållande
till hvarandra. Habsburgarnas gamla rike har ännu ej uppnått det
krafternas relativa jämviktsläge, som för västra och mellersta Europas
viktigaste stater syntes vunnet efter fransk-tyska kriget och som
skänkt dessa delar af Europa en fyrtioårig fred, som visserligen blott
den blindaste optimism äflas att betrakta såsom för all framtid
betryggad. I Donaumonarkien rasar ännu, tidtals med en våldsamhet,
som synes sätta dess bestånd på spel, den folkslagens kamp mot
hvarandra, som utgör hufvudinnehållet i vår världsdels yttre historia
under årtiondena kring förra seklets midt. Där kvarstår ännu,
skyddad och tidvis skymd bakom parlamentarismens kulisser, den
personliga härskaremakten såsom det för rikets bestånd oundgängliga
enhetsbandet bland de tvistande rasernas blindt »centrifugala»
sträfvanden. Och i sitt Sisyfosarbete med att intvinga den motspänstiga
folkviljan i riksintressenas tjänst nödgas de ansvariga ledarna
esomoftast att tillgripa kampmedel, som förete en rent förvillande likhet

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/svtidskr/1914/0083.html

		Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1914 / 77 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|