Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Militärjuridiska principer i det nya förslaget till revision af krigslagstiftningen. Af Nils Rosenblad
- Församlingsrätten och lydnadsplikten
- Lydnadsplikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den tillämpning, paragrafen under senare år haft eller rättare
sagdt ej haft, ger ganska tydligt vid handen, att den minst af
allt kan sägas utgöra ett hinder för framställandet af berättigade
önskemål.
Det må slutligen vara lämpligt att erinra om att den
nuvarande paragrafen hos oss tillkommit som en följd af synnerligen
olyckliga disciplinära förhållanden. Den bär också ännu i dag
ett särskildt namn, Anjalaparagrafen.
LYDNADSPLIKTEN
Beträffande denna sak säges i motiveringen till det nya
förslaget, att de nu gällande bestämmelserna äro mycket sväfvande,
och föreslås därför antagandet af en ny bestämmelse af
innehåll, att straff icke får ådömas, då förmannen uppenbarligen
öfverskridit sin befogenhet. Genom detta stadgande afses endast
att fritaga den underlydande från att fullgöra befallningar, i
fråga om hvilkas behörighet något tvifvel icke kan råda.
Däremot bör han icke i tvifvelaktiga fall äga någon befogenhet att
ingå i pröfning af befallningens rättmätighet. Som ett
ytterligare motiv till den föreslagna bestämmelsen bör kanske äfven
anföras, hvad herr K. Staaff i 1901 års kommitté skref om det
militära lydnadsförhållandet: »Den ’blinda’ lydnad, som kan
anses förutsatt, är i hög grad orimlig och, långt ifrån att vara
befordrande för en god och önskvärd militär utbildning, är den
fastmera ägnad att nedsätta soldatens människovärde.»
En fullt obegränsad lydnadsplikt kan ej sägas stå i
öfverensstämmelse med allmänna rättsgrundsatser, hvilket äfven i
rättspraxis blifvit erkändt, hvarför vägran att åtlyda en verkligt
orimlig befallning måste bli straffri. Skulle det i ett tvifvelaktigt
fall likväl anses nödvändigt att tillämpa § 84, kan ju straffet
för manskap sättas så lågt som till en dags vaktarrest.
Att åter i lagen stadga, att den underlydande ej behöfver
åtlyda vissa befallningar, kan däremot medföra betänkliga följder.
Visserligen säges, att i tvifvelaktiga fall ingen befogenhet att ingå
i pröfning af befallningens rättmätighet bör ifrågakomma, men
hur kommer detta att gestalta sig i verkligheten? En befallning
skall ju i de flesta fall omedelbart verkställas. Finnes den nu
föreslagna bestämmelsen, måste den, som mottagit befallningen,
på stående fot afgöra, om den är rimlig eller ej, och tror han
det senare vara förhållandet, anser han sig berättigad att vägra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0104.html
