Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Återfunna rester af vår medeltidslitteratur. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde på detta vis skaffa universitetet en ej ringa inkomst, ty,
enligt hvad herr professor Rudbeck inhämtat, voro bokbindarna
i Stockholm villiga att betala ända till tre daler kopparmynt
per skålpund för pergamentböcker. Hvad de på vanligt papper
tryckta böckerna såväl som en mängd »Messo och Catholiske
tryckte musikaliske böcker som aldeles äre kompne uthur bruk»
beträffar, så försäkrade herr Rudbeckius, att dessa kunde
»försälias pundetals till bookbindare och kryddkrämare för skräns
och pappersstrutar, til Bibliothekets profit». Konsistoriet ansåg
det afgifna förslaget vara särdeles behjärtansvärdt och hemställde
till kanslern om dess gillande och stadfästande; man var till
och med så ifrig på saken att man anhöll om svar i så god tid,
att man »medan rötemånan påstår kunde skicka och tillaga alt
hvad som till thess wärckställande fordras».
Magnus Gabriel de la Gardie lät emellertid till all lycka icke
påverka sig af de akademiska fädernas vältaliga argumentation
utan afvisade med bestämdhet deras förslag, något för hvilket
eftervärlden är honom den uppriktigaste tack skyldig. Men
Olaus Rudbeck, Verelius och deras akademiska kolleger kände
säkerligen en odelad förargelse vid att på detta sätt se sitt kloka
och välbetänkta förslag lämnadt utan afseende, då det enligt deras
mening varit ägnadt att i alla hänseenden lända universitetet
till båtnad.
När man till och med bland akademiens lärde kunde tänka
och handla på detta sätt mot de sparsamt bevarade resterna af
vår svenska medeltidslitteratur, är det icke svårt att förstå, hur
pass mycket pietet man i detta hänseende kunde vänta inom
mera profana kretsar. Det har också gång efter annan af våra
arkiv- och biblioteksforskare, framför allt af G. E. Klemming,
påvisats i hvilken otrolig utsträckning man under hela den
äldre Vasatiden och äfven långt fram på 1600-talet vandaliserat
resterna af våra gamla boksamlingar för att använda det
eftersökta pergamentet till praktiska ändamål. Klemming samlade
under loppet af sina omfattande forskningar i våra offentliga
arkiv en stor mängd fragment af vår äldsta tryckta litteratur,
hvilka förut fört en obemärkt tillvaro som omslag åt
Vasaregenternas fogderäkenskaper. Hela vår tidigaste svenska
boktryckerihistoria hvilar i själfva verket på de resultat, som
Klemmings ihärdiga och omfattande arkivaliska undersökningar
bringat i dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
