Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - De europeiska stormaktsallianserna - Rysslands arméorganisation och alliansen med Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
maktgrupperingen. Liksom Italien trots sin ovänskap med Österrike
afslöt trippelalliansen af fruktan för Frankrike, så utjämnade England
af fruktan för Tyskland sitt ur mycket djupgående och konstanta
orsaker framgångna motsatsförhållande till Ryssland och placerade
sig i sitt jeu de bascule på balansens fransk-ryska häfarm. Och
Italiens koketteri med Ryssland under 1909 års Ralkankris (mötet i
Racconighi), dess extradanser med Frankrike (t. ex. vid
Algeciras-konferensen) motsvaras af det tysk-ryska utjämningsförsöket vid det nyss
antydda tsarbesöket i Potsdam i november 1910 och af Englands
samverkan med Tyskland under det sista Balkankriget. Liksom
man i Österrike under den sistförflutna krisen nu och då kunnat
spåra klagomål öfver att den tyska förbundsbrodern ej nog kraftigt
tagit dess parti, så kan man, såsom å annat ställe i detta häfte
framhålles, i Frankrike skönja vissa farhågor för den ryska
förbundsbroderns trohet och för den engelske vännens goda vilja att sätta
in hela sin kraft för den franska ententepolitikens syften.
Parallellismen skulle kunna utföras vidare, men det sagda må vara nog.
Framhållas bör emellertid, att i trots af de brister i de båda
förbundens byggnad, som i det ofvan sagda antydts, dock knappast
finnes anledning att betvifla att, därest den sista Balkankrisen ej
kunnat lokaliseras, en enig trippelallians skulle mött upp mot en
enig trippelentente.
Mycket har tvistats om de båda alliansernas från hvardera sidan
omskrutna betydelse såsom fredsfaktorer, och här är ej platsen att gå närmare
in härpå. Det är alltför möjligt, att det nuvarande labila jämnviktsläget
erbjuder större svårigheter för en fri och själfständig
neutralitetspolitik från de mindre makternas sida än förhållandena under den
mera patriarkaliska och långsamt verkande europeiska konsertens
dagar. Och det är säkert, att under nuvarande tid för dessa mindre
stater gäller att hålla ögonen öppna och krutet torrt och att, om det
skulle bli ofrånkomligen nödigt att mellan maktgrupperna träffa ett
val, icke i kortsynt öfverslughet eller klenmodig fruktan för
ögonblickets svårigheter eller sentimental doktrinarism sälja
förstfödslorätten för en grynvälling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
