Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ett trehundraårsminne. Af Ivar Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som döden led var en öfverdådig skalk, och alla de, som han
samma dag mötte, slog han både hatt och hufvudkläde af; och
efter denne Stenbocks tjenare icke kunde höra så många
smäde- och skälleord om sin herre Svante, ville han för den skull
försvara sin herres och sitt namn och rykte, är han så kommen i
detta ofall».
En kapten Fari hade begått ett dråp. Hofrätten förklarar
honom väl efter lag hafva förverkat sitt lif, men »likväl hafva
vi för några omständigheters skull kristligen synts vara att han
till lifvet förskonas, helst medan han hafver sig troligen och
manligen bevist mot K. Maj:t vår nådigste konung och Sveriges
krona därmed att han på sin egen omkostnad har bragt en
mängd krigsfolk här in i riket till försvar».
En viss Olof Mårtensson hade under fejdetiden dragit ur riket
men var nu kommen igen. Han angafs för några äldre
»misshandlingar». Hofrätten förklarade, att »så länge han håller sig
stilla och roligen och icke med honom finnes någon vidare
missgerning må han vara på sin frihet. Men finnes ytterligare
skuld med honom, då skall allt detta repeteras och till ondo
njutas». Alltså en »villkorlig dom».
Ett märkligt sätt att laga efter lägligheten förekom i fråga
om en landsknekt, Erik Jute, som, heter det, »både tillförene uti
fält är dömd till lifvet och likväl benådad blifven, och nu mycket
ondt gjort, så att han för många sina andra gärningar är värd
döden. Så hafver han nu åter fallit till och begärt blifva
skarprättare i Upsala. Och efter där är ingen bödel, blef honom
tillåtet att han där mästerman vara skall efter sin egen begäran».
Platsen måtte emellertid snart nog åter ha blifvit vakant, ty
några månader senare heter det om en tjuf, Olof Andersson,
att »efter han begärt blifva bödel i Upsala, blef det honom
tillåtet». Dock icke utan vidare; »först skulle han här i
Stockholm hudstrykas och sedan skäras honom båda hans öron ifrån
och slås på kåken».
Men det allra märkligaste fallet är nog det som omtalas i
protokollet för den 24 sept. »Då», heter det, »blef Johan von
Bärghen, skeppskapten, inför Hofrätten framkallad och tillfrågad,
om honom var veterligt, hvarför han är uppkallad för rätten.
Han sade sig icke rätteligen veta. Då sade fiskalen: därför att
Johan Lydermans hustru, här närvarande, beskyller Eder att
vara orsaken till hennes mans död, för den purgation I honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
