Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Två kyrkor. Saltsjöbadskyrkan och Engelbrektskyrkan. Af Arvid Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
interiör ger ett starkt intryck af helhet — en ande sväfvar öfver
det hela. Detta gäller också exteriören, trots den ofvan vidrörda
rika uppdelningen. Men hvad som verkligen skämmer denna
karaktärsfulla skapelse är den i sämre mening
handtverksmässiga skulpturutsmyckningen, ej minst i exteriören.
De två kyrkorna ge sålunda utom sina visserligen positiva,
men olika skönhetsvärden tyvärr också exempel på den Scylla
och den Charybdis, som hota våra dagars arkitekt vid val af
medverkande bildhuggare: antingen är denne fånge för lifvet i
sin egen fruktbara fantasis trollgårdar eller är han ännu ej
vorden kunnig mästare, på sitt språk kongenial med arkitekten.
Ett i resultaten lyckligt samarbete blir omöjligt; de snarare
skada hvarandra ömsesidigt. Felet ligger nu mindre hos
arkitekten eller hos bildhuggarna, utan mera allmänt i kulturella
och sociala förhållanden. Arkitekterna se i skulptörerna mer
eller mindre påtvungna, mer eller mindre konkurrerande
medarbetare; och skulptörerna växa minsann numera ej upp som
under medeltiden i en verkstadshytta i skuggan af något stort
dôme-bygge. Dit kallades generationer till samarbete, och där
utbildades kunniga af alla grader från den i stort skapande
mästaren till den lägste handtverkaren, som kunnig och
namnlös gjorde sina detaljer utan att bryta sig fram ur det helas
skönhetssymfoni hvarken med ett själfständigt plus eller med
ett själfständigt minus. Medeltidens konstlif kommer ju i vår
tid med rätta allt mer och mer till heders — man må då undra,
om det inte också vore möjligt, för att ej säga nödvändigt, att
söka åter framkalla dess underbara botten och bakgrund: ett
samarbete af en djupt rotad bredd. Därur skulle också för oss
växa en skörd af harmoniskt helgjutna frukter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
