Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - D. N., en axplockning från dess egen mark. Af Herman Brulin - D. N. och försvaret: efter Karlskrona-talet - D. N. och ledstjärnorna sanning och rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 HERMAN BRULIN
program och söka vinna deras röster för denna linje». Men
redan 18/a dekreteras, att äfven om det frisinnade partiet är nog
starkt att medge »ett eller annat» undantag, som förbehåller sig
handlingsfrihet — »synnerligen många få de ej bli». Och några
veckor senare (9/4) finner man till sin häpnad saksynpunkten så
förgäten, att tidningen anser det inkonsekvent, då man från
högerhåll förmenar Daniel Persson och Raoul Hamilton den
handlingsfrihet mot programmet (nedåt!), som man prisar hos
Starbäck, Ekman och Wijk.
Parlamentarismens circulus vitiosus är färdig. Programmet
bestämmes på grund af en J>presumtion rörande hvad
valmans-flertalet helst önskar», och sedan blir programmet den katekes,
af hvilken både kandidaters och valmäns åsikter skola
bestämmas och slutligen riksdagsmännen — i trots af R. O. § l —
»i utöfningen af sin befattning bindas». Man »böjer sig för
hvad man föreställer sig vara folkmeningen så att säga i
naturtillstånd», och »parlamentarismen dalar ned från hvad den bör
vara, d. v. s. demokratism med aristokratiska tendenser till
respekt för upplysning och sakkunskap, till den falska
demokratism, som rätteligen är demagogi»!
D. N. OCH LEDSTJÄRNORNA SANNING OCH RÄTT
Det skall rättvisligen erkännas, att något sådant som Nya
Dagligt Allehandas brefaffär har inte ens D. N. gjort sig skyldig
till. Men nog finnas drag ur dess krönika, som kunna
nämnas på samma gång.
Det var bondetågets oförgätliga dag— eller »bondeupptågets»,
såsom D. N. i en olycklig stund af återfall i sin jargon från
pansarbåtsinsamlingens tid varit kvick nog att på förhand
uttrycka sig (3/i). En af tidningens rapportörer råkade då vid
uppvaktningen hos exc. Staaff få korn på en bondetågsman, som
han fann uppföra sig oskickligt. Han tog reda på hans hamn:
godsägare Andersson, tyckte sig känna igen honom och menade
sig kunna identifiera honom i en porträttsamling som en viss
fanjunkare vid Svea lifgarde. En telefonpåringning till
underofficersmässen, besvarad af uppasserskan där, bevisade ej
motsatsen, och dagen därpå fanns episoden vederbörligt utlagd i
tidningen, fanjunkarens namn meddeladt och hans porträtt
återgifvet! Redan följande dag måste D. N. meddela, att
fanjunkaren bestred, men den bekvämade sig ej till någon ursäkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
