Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Det produktiva arbetets psykologi. Af Curt Rohtlieb - F. W. Taylor: Rationell arbetsledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De första målmedvetna ansatserna härvidlag bilda de arbeten, som
från flera håll nästan samtidigt i Amerika utförts för »vocational
guidance» och »scientific management». Dessa termer kunna måhända
lämpligast öfversättas med »ledning vid val af yrke» och
»vetenskaplig arbetsledning». I det sista afseendet är kanske ordet rationell mera
på sin plats än vetenskaplig, då ju syftet är rent praktiskt. Den
första af nämnda termer har användts om försöken att på psykologiska
grunder bestämma hvilket yrke olika arbetssökande passa för; och
att använda deras arbetskraft på det rationellaste sättet har varit den
vetenskapliga arbetsledningens syfte. Målet för dessa båda sträfvanden
har visserligen sedan gammalt allmänt erkänts vara af vikt och
betydelse, men först nu har man härvid börjat använda nya,
vetenskapliga hjälpmedel. Med amerikansk optimism har man redan förutspått,
att herraväldet öfver världen kommer att tillfalla den nation, som
först inser betydelsen af att vetenskapligt studera de fysiologiska
rörelsefenomen, hvaraf allt arbete består.
Oafsedt de entusiastiska öfverdrifter, som gärna åtfölja nya uppslag,
har denna nationalekonomins nyaste hjälpvetenskap redan ernått
resultat, som måste betecknas såsom ganska anmärkningsvärda. För
svenska läsare hafva F. W. Taylors nyligen i svensk öfversättning
utkomna undersökningar (Rationell arbetsledning, utg. af Sveriges
Industriförbund 1913) det största intresset. Taylor, som i egenskap
af verkstadsförman vid ett af de största amerikanska järnverken
under flere decennier hade rikt tillfälle att försöka forcera arbetet i de
särskilda yrkesgrenarna, förvånades därvid ofta af huru
trötthetsgränsen varierade under olika arbetsprestationer. Efter hand började han,
i rent praktiskt syfte, göra iakttagelser och experiment å arbetarna
och uppteckna resultaten. Vid vissa arbeten öfverskreds
trötthetsgränsen redan när arbetaren presterat arbete för en åttondels
hästkraft. I andra fall uppnåddes den ej ens efter fyra gånger så mycket
arbete. Under sina experiment för att utröna orsakerna till trötthet
konstaterade han efterhand en lag, som kom att blifva af stor
betydelse för de vidare undersökningarna, ehuru den ej är hållbar i strängt
vetenskaplig bemärkelse. Den utgör rättare sagdt en samling
erfarenhetsrön angående förmågan att uthärda kroppslig ansträngning. Vid
olika slags arbeten växlar nämligen den tid en arbetare kan vara
»under belastning» och den tid, han behöfver hvila. Vid lastning af
järntackor t. ex. utröntes sålunda, att arbetaren behöfver använda 57
procent af arbetsdagen till hvila, om tackorna väga 40 kg. Äro tackorna
lättare, kan hvilan göras kortare. Lastning af tyngre tackor kräfver
med nödvändighet hvilopauser, öfverstigande 57 procent af
arbetsdagen. Det blir då ett ganska enkelt räknestycke att finna ut, huru
tunga tackorna böra vara för att den per dag lastade mängden järn
skall uppnå maximum. Samma metod kan tillämpas exempelvis vid
skyffling af kol. Har man räknat ut, huru tungt hvarje skyffeltag
bör vara för att maximum per dag skall uppnås, kunna skoflarna
utan svårighet afpassas så, att de rymma just den kolmängd, som
möjliggör maximiprestationen per dag utan ökad ansträngning. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
