Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Dagens frågor
- Valresultatet
- En svensk statsman om neutralitetspolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tydligt, att det liberala anbudet framgått ur den preliminära
omröstningen så litet beaktadt, att det näppeligen vidare kan med framgång
framföras.
Sedan valen undangjort förarbetet, skola nu regering och riksdag
söka att på grundval häraf skapa sin lösning åt försvarsfrågan.
Därvid kommer det liberala partiets allvarliga vilja att verkligen göra
sitt bästa att sättas på det mest afgörande prof. Det skall nu bjudas
ett tillfälle att åtminstone i viss mån reparera partiets försummelser
från 1901 att medverka till ett positivt beslut. Hvilka farhågor man
från socialdemokratiskt håll hyser, att de liberala nu efter bittra
erfarenheter bättre än då skola förstå, hvad tiden kräfver, det kan
man tydligt nog läsa mellan raderna i de halft lockande, halft hotande
alliansansbud, som nu från det hållet framföras. Otvifvelaktigt är här
en skiljoväg af största betydelse — dock skall ett misstag i vägvalet
visa sig mera ödesdigert för det liberala partiet än för försvarsfrågan.
En svensk statsman om neutralitetspolitiken.
De politiska stormar, som sedan århundradets
början gång efter annan dragit öfver vårt land,
ha bland andra frukter på godt och ondt äfven
alstrat ett alltmera uppdrifvet politiskt intresse. I öfverensstämmelse
med hundraåriga tankevanor har detta intresse framför allt samlat
sig kring våra inrikespolitiska spörsmål — författningsfrågor, sociala
frågor, ekonomiska frågor. Men vissa af det senaste årtiondets
händelser, unionsupplösningen, Östersjöförhandlingarna, Marocko- och
Balkankriserna och senast nu striden om vår försvarsfråga, hvars
sammanhang med utrikespolitiken, trots den bästa vilja å vissa håll, icke kan
lämnas ur räkningen, ha emellertid varit af den art, att de
framtvungit ett lifligare dryftande äfven af våra utrikespolitiska frågor.
Vi ha sålunda — säkerligen till stor missräkning för dem, som
betrakta såsom vishetens begynnelse för en mindre stat att icke ha
någon utrikespolitik — börjat fråga oss, huru vi böra inrätta oss efter
det allmänna lägets omskiftelser, och därvid ha från flere håll
uttalanden framkommit, som sträfva att ställa på hufvudet åtskilligt af
hvad hos oss i årtionden varit obestridda sanningar, som verkat redan
med det häfdvunnas hela bestickande makt.
Svensk Tidskrift har vid olika tillfällen sökt fästa uppmärksamheten
å de betydelsefullaste uttalanden, som framkommit. Utan orättvisa
kan väl sägas, att den utrikespolitiska debatten i allmänhet icke
utmärkt sig genom någon särdeles ingående eller sammansatt
uppfattning af hvad för oss är nödvändigt eller möjligt. Vi ha en mångårig
brist på vana att på allvar syssla med dylika ting. Säkert ögonmått
för ett inveckladt utrikespolitiskt läge, dess möjligheter och kraf och
kallblodig förmåga att, efter regeln »à corsaire corsaire et demi»,
tillvarataga egna intressen ingå för öfrigt näppeligen i högre grad i
vår intellektuella och moraliska utrustning — vi må själfva vara
benägna att uppskatta densamma huru högt som helst.
Problemställningen i det utrikespolitiska meningsutbytet har också
som regel haft enkelhetens förtjänst. En ny skola, mera vältalig än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0248.html
